Idag var vi tvungna att åka in till BUP för en medicin uppföljning. Eftersom pulsen är fortfarande hög så kommer dom inte att höja mer trots att det behövs. Nä istället är det tal om att han bara ska klara sig med stratteran. Åhh FY FAN säger jag, det är som att lägga sig på marken och låta alla kliva på en. Han kommer bli galet oregelig och jobbig. Jag vet hur det slutar. Och jag vill inte, jag orkar inte, vi orkar inte, ingen orkar. Det som var bra idag var i alla fall att han nu fått remiss till barn för att få en dygnsmätning på blodtrycket och pulsen. Sen en till för huvudvärken. Det behövdes. Två månader till får vi köra med den kombinationen vi har innan hon ville prova ändra medicinen *igen* Jag vet inte vad jag ska säga..? Jag har inga ord just nu, jag bara känner en oändlig trötthet på att behöva hålla på med alla dessa saker och funderingar hela tiden.
När vi skulle iväg så var han stressad och sur, fick för sig att jag hade sagt en annan tid igår, fast jag var noga med exakta tiden, tog cykeln utan lås och tyckte att jag var cp och en jävla idiot som inte fattade att den blir inte stulen, för det vet ju han, tyckte han. Sen lät det mamma, mamma, mamma, mamma, mamma gånger hundra och samma saker ville han diskutera om och om igen. Ja man är inte sitt soliga jag just då, det kan jag säga. Som tur var så hade han surat klart när vi var framme i stan. Ehh bara jag som skulle svänga om mitt humör då och vara trevlig på BUP..! Jättekul verkligen jättekul....? Nä kanske inte riktigt..
Nåja det finns bra dagar och det finns andra dagar, så är det bara.
I går var han med ut och det var en härlig stund för det var nollgradigt i stället för trettio minus. Alla var på gott humör, även om man märker att han nu är tonåring, inte lika kul att åka pulka då ;)
5 kommentarer:
Denna medicindjungel som dessa barn ska utsättas för och familjen ska klara av att hantera. Det känns ofta som om det är rena rama experimentslustan från läkarnas sida som verkar ha så dålig koll.
Det blir så mycket extra krångel som man inte vill vara med om. Usch!
Trist början på sportlovet :-(
Sänder några styrkekramar till dig och hoppas att resten av veckan blir bättre!
Lena
Ja nog är det en djungel alltid. Och man hänger i ett snöre o dinglar, oftast med en hand känns det som. Jag undrar bara varför det ska vara så svårt för dem att få fram specialister på tex mediciner och sånt. Tror det skulle underlätta om dom hade mera kunskaper och att dom delar upp ansvarsområden lite bättre.
Tack för kramarna
Ja, du sådana morgnar och dagar känner jag igen, det är inte lätt att slå om och försöka vara sitt trevliga jag efter den påfrestningen för huvudet.
En morgon glömde jag att ge Concertan och det kan jag lova, det gör jag inte om nån mer gång, den behövs trots att vi fått Stratteran numera att täcka upp med på eftermiddagen.
Hoppas ni får ett någorlunda fint sportlov med några goa fina dagar tillsammans utan datorspel. Men är det datorn som hägrar så får det väl kanske bli så, för husfridens skull.
Kram Annelie
Känner igen det där...ibland vet man inte vad man ska göra för att inte bli galen alltså. Tur att man har fina stunder också, att leva på. Hur gick det med medicinen? Kram Mia
Sam har nu ätit Omega 3 i fyra år och har hitills inte behövt någon medecin.. Det han skulle behöva ha hjälp för finns inte i form av läkemedel (längre startsträcka på tiden innan det bara smäller och att höja motivationen på att göra saker som han inte vill, vilket är många) Jag har ingen aning hur mycket som denna Omega hjälpt honom, men en studie som man gjort på Drottning silvias barnsjukhus påvisar om det var 54% som blev hjälpta av Omega 3..Kanske värt att prova??
Vi har det som er med spel spel spel..så detta sportlov fick vi idag låna en kompis hund för att då kunna komma ut och det blev en hit!! Sen är det färdigspelat halv åtta så kör vi en långfilm hela lovet.. Gudskelov skall jag med Sam på bio imorgon så då går halva dagen bort där..
Kramisar
Skicka en kommentar