Trött mössa...!

God morgon Sverige...!

Uhhh jag känner mig mer trött än vanligt idag, men jag piggnar nog snart till ska ni se. *L* Edvin ser på morgon tv och Anton sover än så länge. *skönt* Hans for till jobbet för en stund sedan så det är bara vi hemma. Tror han skulle jobba hemifrån efter lunch.
Jag har så mycket fina bilder att lägga upp på bloggen men det har bara inte blivit av, jag sätter mig här och hamnar alltid med annat *skrattar*
Få se om jag nånsin kan ta mig i kragen.


Här kommer iallafall två st när Edvin var hos mommo och Gunnar

Piss också...!

Ja Anton fick välja sig två nya fiskar idag, guldfiskar. En röd och en svart. Hans favoriter. Nu är bägge döda..........!!! Behöver jag säga att han är skit ledsen och arg....! Bara elaka jäklar som klarar sig.
Så måste jag ta tag i vikten nu, har gått upp tio kg på två år. Blir galen av fläsket som bara väller. Började minska på medicin dosen idag igen, vet att det är därför man går upp och vill sätta ur den nu. Nästan så jag tar panikångesten hellre än fettet runt magen. Fast inte riktigt, det är verkligen ingen barnlek att vara dålig, jag var verkligen ett vrak. Det var otäckt.

Westlife - How To Break A Heart [with lyrics]

1-2-3-4-5.....!

Osv osv....... Inväntar att Antons medicin börjar verka, han är helt upp och ner. Sur och galen för att hans pappa är som han är. så får jag ta all skit, sen när han kommer till pappa så är allt så bra så, tills han sen ringer till mig och ber mig fråga pappa om han får stanna längre. Gahhhhhhh...! Att man som pappa kan säga nej det fattar jag inte, speciellt om man själv har haft dålig relation till sin pappa, och varit arg för det. Ändå gör han samma och skyller på att dom har liten lägenhet. En trea och Anton måste dela med sin lillasyster. Men när han kommer dit så sover pappa på soffan och lillasyster med sin mamma... VA.....? Låt ungarna dela rum, dom måste ju finna sig det liksom alla andra barn som gör så. Löjlig ursäkt till att Anton inte kan komma dit så ofta.
Jag orkar inte ens bli arg mer, har varit det allt för ofta nu och det är bara jag som mår dåligt av det. Det kommer så löjliga ursäkter och skit därifrån att jag inte ens orkar rabbla upp allt, men alltid är det mig det går ut över när jag ska medla mellan Anton och pappa, jag har ingen som helst lust med det mera.
Man kan inte ändra på en idiot.

Nu har han stått med Edvins el-gitarr och spelat oss i öronen hur länge som helst, skiter i vad man säger, bara flinar och kallar oss diverse fina ord. Edvin VET ju att det går över snart, men han gillar det ändå inte.
Jag blir bara helt jävla galet sur. Bara räkna ner och invänta lugnet som kommer snart. Det VET vi ju att det gör. Jag kan bara säga krasst att utan medicin hade inte livet fungerat alls. Man orkar inte med honom då, det finns inte på kartan. Han söndrar saker, grisar ner, skriker och slåss, sitter inte stilla en sekund.

Tur att mediciner finns, han är då en helt annan människa, som en omvänd hand kan man säga. Snäll och duktig för det mesta. =) =)

Nä nu har jag klagar färdigt, ska städa upp efter virvelvindens framfart, han har lugnat sig och gått till sitt rum..

Ibland...!

Är man bara...! Dagarna bara passerar medans man har fullt upp med att leva sitt liv till fullo. Eller försöka iallafall, funderar ofta om livet blivit som man tänkt sig. Jag tror inte det blivit det för nån, man kan inte förutse hur det kommer att bli helt enkelt. Man får ta det som det kommer, och leva det livet, det riktiga livet. *L*
Och tur är väl det...*L*

....

Så bra så bra, sååååå bra...!
Tänk om man ändå fått en sån sång skriven till sig.

Ska eller ska inte...?

Ja det är den stora frågan som ständigt gnager i kroppen. Vad händer om jag gör si eller så...? Blir det bra eller dåligt..? Ja säg när man slipper att alltid fundera...! Aldrig tror jag. Så är det väl bara.

Anton känner sig inte motiverad för skolan mer, nu är det bara fyra dagar kvar och han har för länge sedan gett upp tror jag. Vill bara vara hemma och ha sommarlov, göra som han själv vill och sova länge. =) =)

Edvin diggar sitt nya dagis massor, igår var han på ett kalas hos en av dom gamla kompisarna på förra dagiset. När han kom hem frågade jag om han haft skoj. Han tittade på mig och sa- Dom är inte mina bästa kompisar mer. Lillplutten.... Han känner att han har andra barn att leka med och att han gått vidare, att dom andra gått vidare utan honom. Klok femåring....!
Nu är han så bra på att berätta hur han tycker och känner, han får ur sig det så att vi kan förstå hur han menar, vilken skillnad mot förr. *L*

Tänk att livet går så fort att man nästan inte hinner med, man tänker en tanke och vipps så är det nästan försent att ta tag i den innan det är försent.