Hemma...!!

Ja nu är vi då hemma igen efter semestern till Bahia Feliz Gran Canaria. Härligt men så redo för en sån strapats var jag kanske inte. Jag hatar verkligen att flyga, får sån dödsångest att det är rent plågsamt. Inte alls roligt någonstans att sitta och hålla tummarna i nästan sju timmar. Verkligen SÅ fantastiskt skönt att vara hemma igen. Barnen klarade flygningen med bravur måste jag säga. Hur duktiga som helst, särskilt Anton som jag trodde skulle flippa ur helt och hållet. Men icke sa nicke.Han till och med visste exakt varför nedslaget på landningen blev som det blev... Alla fakta rakt av. Det ni :)

Nu lunkar livet vidare här hemma, jobb och skola. Faktiskt så var det en väldigt glad Anton som klev upp och for med taxin i morse. Han har längtat till skolan??? Hör och häpna!!!!!!!! Livet rullar på för honom och jag vet inte vilka val som kommer göras framöver med gymnasiet. Det finns liksom inte så många val eftersom det känns lite väl oöverstigligt att läsa om allt från sjuan och uppåt. Det är så jäkla orättvist att det blivit så här. Varför ska man tvingas in i särskola för att man blivit fel behandlad från dagis, skola och framför allt från BUP måste jag säga. All fokus har bara varit på medicinering och inte på hur livet går annars. Den spärren jag tjatat om i alla år, den som låser allt. Varför har ingen hjälpt till med att lösa det. Det är så märkligt att folk sitter och lyfter löner som så kallade experter när dom inte "expertar" någonting alls. Inte  i alla fall för oss. I stället får Anton lida genom att begränsas i sina livsval. Fy fan säger jag bara. att prata och lova saker, det är människor bra på. Men att verkligen göra nåt, det verkar svårare. Om dom ändå verkligen lyssnat på mig från första början, då hade vi kanske inte behövt vara här nu. Anton är så otroligt smart och skärpt att han hade kunnat glänsa i skolan. *LÄTT*  Men får man aldrig komma till sin rätt eller få det man behöver så är det inte så lätt. Men att han inte hör hemma på särskola är alla rörande överens om, även om vissa beslutsfattare inte kan se bortom sina egna skrivbord och inse att dom gjort fel, istället för att stoppa huvudet under armen.....

Ibland ser jag gamla elever som han gått med och jag kan känna en viss sorg att han inte har samma chanser i livet som dem och att han är så utanför allt, men jag kan också vända det. Han far inte omkring som ett jehu och gör skitsaker, eller beter sig på ett sätt som man bara gör när man vill verka vara nåt man inte är. Jag ser dom tjuvröka och söndra saker. Leva rövare och allmänt störa andra.. Då kommer alla dessa föräldra ansikten fram som alltid hävdat att deras barn är såna änglar....!!  Jojjo!!!
Man ska inte kasta sten på andra. Tänk så många gånger vi fått skit för saker som inte gjorts. 
Jag hoppas verkligen att han får sin chans i livet och kan gå förbi alla dessa med huvudet högt.
Jag hoppas han kommer att ha lättare att glömma och förlåta än vad jag har.

Fröknäcke :)

Ja eftersom ryggen inte klarar att stå och baka så svängde jag ihop lite frön och fiberhusk och hoppas på att det blir bra detta knäcke. Jag hade slut mandelmjöl nämligen så det blev ett ägg och fyra matskedar fiberhusk, Jag är så leds på att inte få äta någon bröd som är gott (skit gluten) Men men vill man inte vara dubbelvikt av magont så får man hålla sig från det. Tur då att fröknäcke är goooooott. 

Regn väder...!

Det regnar och blåser ute idag. Vet ni?? Det passar mig bra, har ingen lust med sol eller vackert väder idag. Ibland är det bara så skönt att vädret är dåligt. Man kan skrota på och bara vara. Härligt helt enkelt. Men inte alla dar :)

Gjort lite viktig saker på nätet och fått bort det så det inte ligger kvar som en surdeg. Annars så knogar jag på med att hålla mig flytande.
Nog så tungt ibland, men en dag så är det nog lättare igen.
Snart hoppas jag. 

Bra eller dåligt...!

Ja efter en dålig dag kommer en bra och efter en bra kommer en dålig. Upp och ner och ner och upp. Känns som att man åker karusell. Jag är inte mycket för karuseller, lockar fram äckel spyor :(
Men när jag var yngre gick det bättre. Har faktiskt åkt masken med Edvin förra sommaren och den var alldelens lagom :)

Måttligt trött på att må dåligt i alla fall, tycker att det kan vända och gå över så man kan göra saker igen. Och framför allt känna sig stark igen.

Blä dag...!

Ja jag har verkligen inte världens bästa dag idag, trött, grinig och lätt retlig som tusan. Kom på mig själv att skälla på en dammråtta på golvet. Varför liksom..? 

Ser suddigt och dubbelt så inte läge för att läsa eller titta på tv. Här blir inlägget inte så långt och det tar evigheter att skriva eftersom jag måste kolla skärmen tusen gånger..
Blääääää för värk och bläää för att inte allt blir bra i samma stund som jag vill det.. Och blää för en skruttig rygg......
Ja då var dagens klagan över för denna gång..
I morgon är det dax för sjukgymnasten att säga sitt och sedan på söndag är det röntgen. Wiiihooo...... eller???

Muntergök???

Nä så muntert är det inte här idag, var upp med Hans och barnen på morgonen, la mig och vilade efteråt och klockan tio hade jag oerhört svårt att ta mig upp, hade jag inte pallrat mig upp i alla fall så hade jag legat ännu. Det känns som att någon har slagit mig med en gummilkubba i skallen och kroppen värker och vill ingenting. Frustrerande är bara förnamnet. Så trist att det ska vara så här. Pigg vill jag vara.. NU NU NU!!!!!
Måste ta tag i barnens skolfoto beställningar idag också, för det börjar vara hög tid, har bara skjutit fram det hela tiden. Antons är ju enkelt, det är Edvins som blir svårare för han är så fin på alla bilderna. Dom knäpps i olika poser och med olika bakgrundsfärger. Nu är det bara välja och så får det vara bra med det :)

Men nu orkar mina ögon inte sitta vid datorn mer, alla bokstäver hoppar hit och dit. Så nu stänger jag av brumm burken Hej svejs..!

Tre dagar..!

Ja tre dagar jobbade jag och redan på tisdagen kände jag att kroppen inte ville. Mådde så knasigt och det brände liksom i skinnet över hela kroppen. Läkar besök igår. Svullen vid femte kotan och fortfarande kraftig inflamation hela vägen från nacken och ner. Var han än tog så pep jag för att det gjorde ont. Blir en röntgen på ryggen för att titta så det inte är nåt som hänt, så det inte missas någonting. En rejäl kortison kur, sjukskrivning och massa värktabletter.  

Så trist och jag förbannade mig själv som inte lyssnat på kroppens signaler förrän det var för sent. Fy skruttan vad man är dum.
VARFÖR kollade jag inte om jag var bra innan jag gick tillbaka till jobbet, men bara för att jag kunde röra mig bra (lite stel bara) så trodde jag att det var bättre.. Men det var det ju inte alls det, långt ifrån bra tydligen.

Jajja livet går vidare och jag har ju i alla fall fått världens finaste lilla systerson i dagarna och det är ju sååååå gosigt :)
Bara han får åka hem från BB och man får snosa på honom..

Min fina son...!

Du sover gott, ditt ansikte ser fridfullt ut.
Bara vila och dröm härliga drömmar.
Jag önskar att du inte skulle behöva kämpa så hårt varje dag och att ditt liv skulle vara enklare för dig.
Tiden går fort fram och livet ska ju levas med glädje, lust och nyfikenhet.
Inte med sorg, skuld eller tunga bördor.
Den där magiska dörren mot lycka, skratt och riktig glädje är tung att öppna.
Älskade barn, Någon dag öppnar du dörren och fågelkvitter, värmande solstrålar, grönt gräs och en klarblå himmel väntar där ute.
LEV DITT LIV Så bra som du kan...!

Mamma

Bolltäcke och dummskallar..!

Ja men vad fan.. I morse hittade vi inte Edvins nya namnband då vi skulle märka hans nya gymnastikskor. Vi sökte och sökte överallt.. Fanns inte, fanns inte = finns inte.. Men ÅHHHH så störande, vi måste ha slängt hela kuvertet med alltihopa i. Bara för att jag ville ha dem i för att jag tyckte det var bättre.. Jaha ja då ligger dom i Gammelstads återvinnings kontainer TJOLAHOPP på oss liksom. FAAAN......!!!!!!

Bara beställa nya, som att vi inte har nog med utgifter.. *prutt*

Anton har varit i morse och provat både kedjetäcke och bolltäcke. Lite trött i ögonen blev han allt av att ligga i sängen medans han testade vilket han tyckte bäst om. Jag testade också dom olika sorterna. Min favorit i hemlighet var bolltäcket, det var liksom mera omhuldande och mysigt. Han velade lite hit och dit men valde till sist bolltäcket för han gillade att det var mysigt och lättare att röra sig under. 7 kilo väger det. Hoppas han kommer sova bättre nu, det behöver han.

Snart kommer lillskrutten hem och då har jag lovat att vi ska baka kanel  kakor. Få se om han är sugen på det då eller om han ändrat sig. Ikväll ska vi skjutsa Anton in till stan. Han ska på Basket med en kompis, en lärare på skolan har fixat det åt dom.TVÅ matcher ska dom se :) 
Han är skitnöjd och glad. Och vi med.....!!!

Ha en bra Fredag allihopa :)

Kejsarens nya kläder.

Hur kan en *onge* stöka till det så mkt i sitt rum. Jag säger då bara det. På med skyddsutrustningen och in med säckar för att röjja... Eller kanske inte.!!! Kan inte riktigt påstå att visdom kommer med åren när det gäller tonåringen...!!! Usch jag har tagit mig an garderoben och det räckte, jag är helt slut :( Men nu är det fritt fram för att beställa nya kläder till kejsaren,, annars får han gå naken. Ingenting passar så det är bara att hoppas på en supervinst så man har råd med allt han behöver.. Har varit lite väl bortskämd med att han varit så liten och kunnat ha samma kläder o samma storlekar länge. Men nu är han minsan en lång och reslig man helt plötsligt. Känns ju skitknasigt att inte kunna köpa kläder på barn avdelningen längre, på herr avdelningen känner man sig bara malplacerad ;) Men det finns mycket fina coola kläder. 

.....

En fot i taget tar dig framåt, det går sakta och ibland får du ta ett steg tillbaka eller åt sidan.

Men hur det än är så tar du dig framåt och den vingliga stigen bakom dig suddas med åren bort...!

Phew...!!

Vilken morgon, verkligen världens bästa morgon mys.... Eller så inte...!!  Morgontrötta Anton och sin högljudda stämma.. Ho ho man skulle ha öronproppar varje morgon en stund efter han tagit medicin. Han låter som en mistlur. Och detta tjaffsande bröder mellan.. Det är verkligen lättretade bröder på mornarna. Inte för att det gör nåt egentligen, om det hade varit på dagen så hade jag inte brytt mig lika mycket .Då kan det faktiskt vara rätt underhållande att lyssna på deras tjaffs och höra hur dom resonerar och löser det. 
Men när man just har stigit upp är det skönt med lite stillhet och lågmälda röster.För mig i alla fall *L*
Men jag har märkt att om man väcker dem extra tidigt så är det mycket lugnare och mera tyst. Dom mornar då jag varit ensammen hemma och väckt dem vid 5.15 har det funkat jättebra. Men den tiden kan man ju inte hålla på och väcka dem, stackars gubben vill ju sova så länge det bara går. Och så är det ju oftast han som får ta alla mornar då jag åker så tidigt,så jag ska inte klaga.. hehehehe

Taxin var 15 minuter sen och det for Anton ju i taket av. Han vill åka exakt 7.20 och hinna varva ner en liten stund på skolan innan dom börjar. Så han var sur och lättretlig. Det är ju märkligt att dom inte kan hålla tiden så att han slipper bli så stressad. Speciellt när dom VET att det är så..

...

Ibland (ganska ofta) så kommer det över en bara, som en kall blöt våg som sköljer över en och ger en riktig elak kallsup som eftersmak. Det där att man hela tiden får kämpa, att man hela tiden gör det så offentligt också. Alla ser ,funderar och pratar bakom ryggen. 
Mina barn måste man oftast peppa till tusen för att dom ska komma ur sitt säkerhets tänk och våga göra saker. Det kan vara väldigt svårt att stå på sidan om och se sitt barn på det viset. Man ska stryka på ryggen, man ska om och om igen säga det går bra, det här fixar du. Du kommer må bättre sedan du provat, du kommer tycka att varför provade jag inte tidigare osv osv. Man får verkligen kränga sig in och ut för att orka hålla på med övertalning utan att bli frustrerad och framför allt så får man ju hoppas att dom inte behöver bli det för då är det kört. Då går man hem med ogjort ärende.

Att hålla på på det viset är ok för ett tag, men när klockan går och ingenting händer. Då vill bägaren rinna över.Till slut har du inte mer att komma på, det finns inga mera ord. Maklösheten och ledsamheten som kommer är överväldigande. Jag tänker tex på mamman som var på simträningen häromdagen med sin son som konstant skrek i vattnet.. Aj aj aj aj skrek han och inte hade han ont, han var bara rädd och ville kanske inte bada just den dagen. Hon gjorde allt för att han skulle slappna av och upptäcka att det var skoj i vattnet. Inte så lätt kan jag säga. Det är precis det jag menar vi får alltid stå beredda att lirka och trixa precis hela tiden. Det är en oerhört jobbig situation och det är kanske inte så många som förstår vilket jobb vi föräldrar gör.
Alla ser på det bråkiga tjuriga högljudda barnet. Funderar, och undrar varför inte föräldern har pli på barnet.
Ingen ser hur vi lider eller gråter inombords av maktlösheten som kommer över en. Ingen ser eller vet hur slut vi är när vi kommer hem både fysiskt och psykiskt.. Ingen vet eller ser när vi enivs är tvingade att gå i uppförs backe hela tiden.
Tröttheten på att hela tiden kämpa. Ibland vill vi bara att det ska gå lätt. Lätt att handla, lätt att åka båt, lätt att vara på isen, lätt att åka skoter,lätt att lära sig nya saker, lätt att gå till skolan, lätt att gå till doktorn,lätt att göra ett ärende, lätt att springa på alla dessa möten och sjukhus besök.. ja helt enkelt lätt..... MEN det är inte lätt.....

Men vi har många otroliga fina stunder som ger oss tusenfallt tillbaka.
Fina omtänksamma kärleksfulla barn som i den tyngsta av stunder kan tända lampan i det mörkaste rummet.

Tankar i mitt huvud idag...

I går var vi på första simmningen med Edvin, det gick jättebra och han levde upp och log ända in i hjärtat när han lyckades flyta på rygg. Det var riktigt roligt att se glädjen i barnens ögon. Jag blir varm inombords och jag började tänka på när jag väntade Edvin, vilka drömmar och planer man hade för hans framtid. Vilka sporter han skulle komma att gilla och hur man skulle kanske slippa kämpa så hårt med allt. Att han skulle kanske få ett lite lättare vardag att leva än vad Anton har. Var väl ingen som trodde att han skulle drabbas av en hjärnsynskada, på min karta fanns det då inte. MEN nu blev det ju så och han kämpar på precis lika mycket som Anton. Jag vet att jag inte hade kunnat göra annorlunda för att förhindra att det blev så, men man tänker ändå ibland - tänk om....?? Men det är inget som hade kunnat bli annorlunda, Edvins skada kom till när vecken i hjärnan bildades.Det var inget som kunde ha förhindrat det, det kan drabba vem som helst. Nog om dettta för han är världens finaste och goaste unge och han kämpar på och övervinnar små hinder hela tiden. Jag tänker på hur många barn med CVI som tyvärr inte har lärt sig att tex cykla. Ja inte bara det, mycket är svårt att ens genomföra för dessa barn, kanske kan en del gå med mycket träning och envishet och en stor uppfinnings rikedom.. Bara en sån sak som att just cykla är fantastisk att Edvin klarar. Att han nu kommer över hinder får mig att tro och hoppas att han i vuxen ålder kommer vilja mer. Att han vågar ta sig för, att han är nyfiken att prova. Så länge han slipper möta motstånd från alla elaka och trångsynta tungor som finns på vår jord.


Många är dom och tyvärr så är det sånt/sådana som man måste försöka tränga bort från sitt liv för att inte bli tokig. Jag orkar bara inte med att det tex ska jämnföras och mätas i allt barnen gör. Tio olika sporter och se var han/hon är bra, titta var dom får kämpa för att bli så här bra och hur fantastiskt är inte det. etc etc 
Jo det är bra och det är helt ok för mig.
MEN våra barn kämpar också, nästan alltid mer än dubbelt upp för att klara saker och ting. Plus att dom vet sina begränsningar och ofta får vara ledsna för att dom inte kan få prova olika saker som helt enkelt bara inte går att utföra mitt i all denna hets att vara en super stjärna på en gång.
Var finns alla dessa idrotter som bara är till för skojs skull. Att idrotta för att må bra både kroppsligt och själsligt. Jag bara undrar...???
Var finns den där medmäskligheten att ta hand om varandra, när har vuxna börjat med att vara taskiga och elaka. Och att vara det mot andras barn, det är bara nåt som jag inte klarar av. Att skälla ut andras barn till förmån hela tiden för sitt eget, utan att kolla fakta. Att inte kunna se saker från andra perspektiv. Att man kan faktiskt ibland ha fel. Att kunna ta tag i saker som händer lite pedagogiskt istället för att belägga med skam och skällsord. Och var finns den fina egenskapen att visa att alla duger vi precis som vi är. Tyvärr väljer vuxna (bort kompisar) åt sina barn nu för tiden för att dom inte *håller sig efter mallen* Eller som jag hörde nyss...  Jo men Mitt barn gillar att göra det här........ Gör ditt det/ kan han/hon sånt....??? Som att man inte kan vara tillsammans för det...!!

Det är otroligt påfrestande psykiskt och jag stänger liksom av, jag orkar inte med att vara social, glad och sprudlande. Jag borde inte göra det, jag borde hålla huvudet högt och på ett sätt gör jag det, men tyvärr inte tillräckligt högt.. Jag är så innerligt trött på att behöva be om hjälp......!!!! Jag gör det ibland och det kanske inte alltid blir som man tänkt sig.... Att måsta böja sig och verkligen behöva den och den inte kommer,, det knäcker en...!!! 
Alla konstiga ögonkast och blickar man ska ha på sig genom livet och allt skitsnack som uppstår är bara för mycket. Jag orkar inte med det. Jag finns här men jag får liksom inte upp dörren mer än på glänt..!!!

Inte alltid som man vill.....!!

Men när någonsin blir det det. Ofta så svänger det till i 180 grader och så får man tänka om. Börjar vara van vid det nu. Fjärde veckan hemma nu och det är kosmiskt tråkigt att gå här och skrota utan att kunna göra någonting. Inflamationen i ryggen ger sig till känna varje dag men på olika ställen. Yrseln den får jag dock ha med mig precis hela tiden eftersom det är inflamation hela vägen uppifrån och ner. Inget blir roligt när man har ont och all annan skit gör sig påmind.. Nåja det ska väl bli bättre snart hoppas jag.


Edvin kom över till våran säng i natt, han kryper alltid in under mitt täcke och slänger armar och ben över mig sen somnar han gott. Inatt strök han mig på armen och sa- Det är bara jag mamma, det är bara Edvin. Jag vet inte var det kom ifrån.? Nödvändigheten att presentera sig *L* Gounge...!

Lite kaffe nu då så kanske allt känns roligare för en liten stund i alla fall. Jag kan ju låtsas att jag gör massa nytta och att jag har orkat gå en riktig långpromenad. Nog bäst att sätta sig ute och andas in friskluft i lungorna så det känns i alla fall en smula verklighets troget *hehehehe*

Människor vs människor.....!!!!!

Ja varför ens förvånas över allt det sjuka i vårt samhälle. Det är så man totalt tappar lusten till allt. Och det kommer tyvärr bara att bli sämre och sämre. Dom rika kommer bli ännu rikare och dom elaka kommer bli ännu elakare osv osv. Hahaha fast i vissa fall är det KARMA som gäller :)
Önskar att mina barn skulle veta det jag vet om hur det kan bli,, den mest populära, snyggaste, sportigaste eller smartaste i klassen kan likväl bli den fetaste, ensammaste,ledsnaste, argaste alldagligaste individen i vuxenlivet. Man ska aldrig ropa hej ;)
Hahaha ja hur många trodde det i ungdommen liksom..? Nope inte så många av dom skulle jag tro...
Nä var som du är och möt alla med respekt och använd talangen medmänsklighet så kanske alla människor skulle må bättre och kanske skulle vi få en mycket bättre värld :)

Till Anton....!!

Greyson Chance - Waiting Outside The Lines
You’ll never enjoy your life,
living inside the box
You’re so afraid of taking chances,
how you gonna reach the top?

Rules and regulations,
force you to play it safe
Get rid of all the hesitation,
it’s time for you to seize the day

Instead of just sitting around
and looking down on tomorrow
You gotta let your feet off the ground,
the time is now

I’m waiting, waiting, just waiting,
I’m waiting, waiting outside the lines
Waiting outside the lines
Waiting outside the lines

Try to have no regrets
even if it’s just tonight
How you gonna walk ahead
if you keep living blind

Stuck in my same position,
you deserve so much more
There’s a whole world around us,
just waiting to be explored

Instead of just sitting around,
and looking down on tomorrow
You gotta let your feet off the ground,
the time is now, just let it go

Don't wanna have to force you to smile
I’m here to help you notice the rainbow
Cause I know,
What’s in you is out there

I’m waiting, waiting, just waiting,
I’m waiting, waiting outside the lines
Waiting outside the lines
Waiting outside the lines

I’m trying to be patient (I’m trying to be patient)
The first step is the hardest (the hardest)
I know you can make it,
go ahead and take it

Waiting, waiting, just waiting I’m waiting
I’m waiting, waiting, just waiting
I’m waiting, waiting outside the lines
Waiting outside the lines
Waiting outside the lines


You’ll never enjoy your life
Living inside the box
You’re so afraid of taking chances,
How you gonna reach the top?

Guy Sebastian - Taller, Stronger, Better

Trött i hjärna och hjärta....!!

Ja fy så trött jag är det är vidrigt. Tror jag lätt skulle klara av att dra täcket över huvudet ett par dar. Finns ingen energi eller *drive* i mig alls.. Att vara jäkligt ilsken och förbannad kräver energi som jag då inte har på lager. Midsommar har varit bra, lite regnigt och blåsigt med bra ändå. Själva midsommar afton var bäst ut efter väder synpunkt. Leds på att gnälla om trötthet, men det är nog så just nu att det inte finns en enda människa som förstår hur innerligt trött jag faktiskt är..Man vill liksom bara stänga av tv,n ett tag.. Men det går inte....!

Konsten att vara jävligt egoistisk...!

Den konsten besitter vissa med stenhård koll på. Eftersom jag kämpar livet ur mig för att ge Anton det han behöver och den hjälp han är berättigad till så flyger jag bokstavligen i taket då jag får nonchalans från hans far eller bara dumma jävla egoistiska kommentarer. Han fattar inte vad det innebär överhuvudtaget. Han finns inte där, han hjälper aldrig till. Han behöver inte kämpa. Han gråter inte av trötthet eller maktlöshet, han plockar inte i spillror som uppstår.....!!!
Han har ingen rätt att tycka att det är pinigt när inte ens barn kan *bete sig/vara normal som alla andra* som han kan uttrycka sig ibland. Lyssnar han när jag för miljonte gången sagt att DET ÄR INTE SÅ ENKELT...? Nä han bara tänker på sig själv. Ge tusan i att vara elak, nu räcker det. Elakhet kommer i många olika skepnader, men vi är inte dumma... Vi har sett det mesta... Det är nog nu.

Nya dagen....!

Breaking news.. ungefär så blev det igår på habiliteringen. Det blir till att tänka om där för det som dom tänkte eller trodde/gissade kanske inte är så. Ja ingen har väl sagt att det ska vara lätt va..? Bup skickar oss till habiliteringen och habiliteringen funderar varför bup gjorde så eftersom dom skulle ha kunnat hjälpt bättre i vissa avseenden. Hohoho suprise liksom...! Ja ska vi då räkna åren som gått och bara går utan att rätt hjälp satts in. Nä inte idag, jag har ingen lust :( ibland så känner jag bara inte för att må dåligt. Idag skiner solen och jag ska ha en bra dag.........!!  Tonåringen sover ännu, föll med cykeln igår så skrubbsåren är många  och åtta åringen sitter här brevid och sjunger, kalas ikväll för honom så humöret är på topp, även om det blev lite skugga på himmlen för att xboxen inte gick igång *L*

Ibland så kommer det lite kärring humör i mig...!

Ja men visst är det så. Bitterheten gnager i mig som ett huggmonster utan dess like. Varför varför vaaaarför...? Alltid dessa varför, sen kommer det fram alla dessa saker som man sväljer och stoppar undan längst bak. Locket liksom flyger av till slut. Varför i hela jävla helvete ska jag alltid välja att stoppa undan allt. Ständigt denna oviljan till konflikter. Foga sig hit och foga sig dit. Följa mallen och vara som alla andra. Bahhh det finns inga mallar som någon endaste människa måste följa eller passa in i. Alla föddes vi olika och vi kommer dö olika. Så är det bara.
Jag bara absolut hatar människor som måste vara bäst, ständigt störst, vackrast mest kunnig. Jag blir bara tyst, stänger av och låter ingen komma in på djupet. vad har dom liksom där att göra. Jag avskyr fjäsk och fjanteri och folk som bara är vänlig för att dom är nyfikna. Vet ni..? Jag lärde mig redan som liten att se genom sådant, jag läser av människor jag möter. Det påklistrade leendet och fjanteriet till röst gör att jag får gåshud. Var är innerligheten och värmen. Önskan till att andra ska få ha det bra, viljan att kämpa tillsammans för att göra saker bättre. Nå det var surkärringen i mig för nu, nu är det bara ta barnen i släptåg till sjukhuset där jag har möte. Hoppas bara surkärringen i mig följer med, det är där hon behövs bäst just nu. Barnen har jag mutat med glass ;) ;)