Hej, hej....!

Jaha vad görs hos oss idag, denna vecka, denna månad. Det är jättelänge sedan jag skrivit någonting alls. Man är bara inte alls sugen på att skriva om allt och ingenting tidvis. Livet traskar på. Bra, dåliga,roliga eller tråkiga saker händer som i alla människors vardag. Barnen längtar efter julen :) Snart är det advent. Och innan jag glömmer *Tomten jag vill ha ett löparband och en symaskin* Rimliga önskningar va...? hehehehe kanske inte riktigt men försöka kan man ju alltid ;) 

Allt och inget alls...!

Finaste finaste Anton på bilden. En klassresa som fick mamma hjärtat att svämma över av stolthet men också av sorg. En tid av bråk, kärlek, missförstånd och fientlighet. Jag har haft mina svårigheter och duster i mitt liv men jag önskade så mycket mer för mina barn. Jag tar avstånd alla människor som är *dumma* mot mina barn, men jag visar det kanske på ett konstigt sätt. Jag tystnar istället för att låta högt. Jag borde bli bättre på att ryta ifrån, men någonstans efter vägen så har jag tystnat. Jag har fastnat i att *hålla mig på min plats, att inte lägga mig i.* Det är bara så.
Lätt att tro att man bara kan ändra detta sätt att vara, men det verkar vara en stor del i det jag ska kämpa med i livet. Jag kan dock bli stolt över mitt jobb och över dom nya fina lärdomar jag lever mitt i. En avväg som jag aldrig trodde jag skulle ta. Men jag kommer bära det med mig resten av livet. Plus att mina fina underbara barn gör mig till en mästare på att ta till mig nya kunskaper som inte alltid känns så jävla roliga.
Jag hoppas dom kommer bära med sig all kärlek och förstå att dom är fina, fantastiska, underbara som dom är. Speciellt Anton som kämpar i motvind jämt. Finaste Edvin är som en liten sol ännu...! *tack vare fina människor* Jag vill verkligen bara gråta när jag tänker på att det är dags för skola nu. Men det som är fint är att det ständigt händer nya saker och att kunskapen växer...! Jag hoppas vår soligaste solstråle får behålla sin positivitet. 

Gnäll, gnäll..!

En massa prutt, leds på allt och inget och känner mig som världens skrutt och sopa. Fet, ful, otrevlig och sämst. Det är jag det. Ja eller inte, det bara känns så just nu. Jävla skit helt enkelt. Nåja det blåser snart nya vindar *hoppas jag* Karaktären är som bortblåst sedan länge. Mat och godis är gott :) Så trist bara att bildäcket hoppar upp runt midjan och röven. Och exakt just som jag skrev det kom maken med en choklad kula som han la mitt på tangent bordet. Ståndaktig..! jag? Joho då, synd bara att jag redan ätit en pigall. *nöff nöff på er*
Trist dag på jobbet idag, en sån där dag då man bara funderar hur jäkla lång en timme kan vara, kändes som en hel evighet. Men solen skiner och man borde vara på topp va..? *Bah det testar vi imorgon va*

Ensamtid......!

Att det är skönt att vara barnfri ett par dagar vet ju alla, men just nu skulle jag säga att det är himmelskt och väldigt efterlängtat. Edvin är hos mormor och Anton är hos pappa sin. så tyst och lugnt här hemma. känns otroligt skönt, fast vi är så trötta att vi inte orkar hitta på en massa. Det är som ett stille stånd i hjärnan, när jag vaknade i morse så kändes det som att jag hade tusen och tusen taggar nerhackade i skallen. Kan nån fatta att vi inte ens orkar laga middag..? The och mackor är väldigt gott och underskattat som middag tycker jag. *flinar* Vi borde nog snart åka iväg på vår bröllops resa, om vi bara kom på *läs jag* vart. Jag är så velig. Rom eller Paris, Paris eller Rom.Jag är som barnen eller rättare sagt barnen blev som mig. Svårt för att göra val. *gahh*
Idag så kom vi oss iväg på en liten tur till grannstaden (Piteå) och det var så skönt att se nåt annat och jag fick besöka mina tre favvis affärer. Nu är käre maken på 40 års kalas och jag njuter av att ha huset för mig själv.


Tog en prommis i solen och bara gick och gick. Storspoven  fanns i princip på alla ängar och det är så mysigt att höra den. Min absoluta favorit, utan den inga vårkänslor.
Härliga vår och härliga värme, hoppas den stannar. Längtar till sommaren, även fast jag ska jobba.

Bubblan......!!!

Sprick då för helvete...!! Är sjukt leds på att må skrutt mellan åt  och att vara instängd i denna snurrande bubbla av ångest. Ilskan som kommer med det och en frustration som inte är av denna dag. Gaaaaahhh. Det är inte så *bara* att ta sig ur detta sinnes stånd när all ens energi går åt för att bara finnas här och nu. Sen är batterierna slut och på extra reserv. Ungefär som när man desperat vill ladda mobilen men inte hittar laddaren någonstans. 
Mer än en och två gånger vill man bara be alla goda råd att köras upp där det är mörkt. Satkärringen från helvetet tittar fram och man borde inget annat än att djup andas i en pappers påse.


I går och idag har jag varit hemma från jobbet och det är som det är, jag skulle vilja säga att det är skönt, men jag känner ju inte att det är det. Är lika trött och slut fast jag är hemma. Hjärnan är över kokt. Jag har autopiloten på ofta och över den har man inte riktigt kontroll.


I går fick vi i alla fall veta att Edvins syn nerv har blivit skadad tidigt under graviditeten och det vet ingen varför. Nu vet vi ju varför han ser så dåligt på ena ögat och det var ju skönt att få svar på. Duktigaste killen har ändå lyckats bra med allt han tagit sig för, även om det tagit längre tid för honom än för andra. Synd bara att det tagit så lång tid för att få svar. Finns verkligen inte många undersökningar han inte varit på under åren. Det var egentligen bara *tur* att dom gjorde om röntgen och fick bättre bilder än när han var liten. Eller rur och tur- Duktiga och bra läkare som tänker till och bryr sig. Bara att träna på och träna lite mer så kompenserar den fantastiska hjärnan för det som är fel på bästa sätt.

...

...

Oj jo jo vad många evigheter sedan jag varit här inne, lusten har bara inte funnis. Jag har haft viljan att skriva men ändå inte, förstår ni hur jag menar? Livet levs och jag med det, saker händer och jag flyter med åt alla håll och kanter. Till slut bara finns man. När rycker man upp sig? Varför gör man det inte? Vad är det som gör allt platt och plant? När är man sig själv, som man verkligen är. Hur vet man att man går rätt väg? Ja frågorna kan fortsätta i all oändlighet. Man måste väl ibland bara bestämma sig för det som är rätt för dagen, ta det för vad det är och se det fina i det.

Segt och trist..!

Jag snorar och nyser som en galning, inget roligt med det alls. Stannade hemma idag för snoret bara rinner hela tiden. Tänkte att jag skulle fara i morgon, hoppas på det i alla fall. Men om jag är så här snorig så vet jag inte riktigt. Vi får väl se.
Världens finaste soliga väder är det ute, nu skulle man verkligen ha fått gå en promenad, jag hann ta en lång en i går innan jag blev attackerad av alla nysningar. Verkligen härligt när solen värmer. 

Sista mötet avklarat.....!

Ja Idag var jag in på sista mötet med AF och jobbet. Min arbetsprövning är över *wihiiiii* Över fyra månader klarade med glans *L* Bara idel lovord och nöjda personal ledare. När jag sedan gick ut i solens strålar så kände jag mig väldigt *fri* på något sätt. Jag vet att jag kan bli kvar, för det talas om det. Men då är det ju med lön och mitt egna *val* liksom. Vi får se nästa vecka, som sagt så känner jag att det är vilket som. 

Trött men jobbet är gjort..!

Ja jag tog mig till jobbet idag :)  Men nog var det segt och ack så jobbigt där mitt under den stressigaste stunden. Ville nästan gråta en liten skvätt, men jag bet ihop och allt blev gjort. Saknar I..... som är sjuk i veckan. Vi jobbar så bra ihop, kompletterar varandra superbra. Roligt att se att det kan fungera så ibland, jag menar det är ju inte så roligt att bara se negativa sidor och bara positivt att få se dem goda även i ett jobb som kanske inte alltid är det roligaste. Jag är inte helt bra känner jag, men det tar sig tror jag nog. Mest bara hjärt hopp när jag stressar och lite matta knän efter ett tag. Bara lite vila och vatten så fixar det sig. 
Anton tog sig upp i morse och iväg med taxin själv eftersom jag går redan 05.30 till bussen. Hans är på resande fot i veckan och kommer först i morgon, så Edvin får sova hos farmor och farfar, Mys och gos saknas här hemma utan honom kan jag säga. Lillgubben.....! Tur han kommer i morgon han med.. Fast lite *mycket* skönt är det utan surr i öronen heeeela tiden. Han vill ju aldrig vara tyst denna lilla herre ;) ;)

Bak och fram..!

Ja fråga mig inte vad som hände här..! Jag höll evigt på att smälla av när jag hamnade nästan bak och fram i pulka backen förra helgen. Till och med Edvin vände :)  Jag som inte ens klarar av vanliga kullerbyttor ens ;(


Hur som helst så har vi en bra helg i helgen. Anton är hemma så hela familjen är komplett. Edvin sa i morse när han kom och ville mysa. -Jag älskar min riktiga familj :) Ja det gör han ju. *go ungen våran* men helst så skulle han vilja att alla bodde här. I julas när vi var hos mamma så sa han på kvällen  - Jag önskar att vi bodde nära alla våra vänner. Lilla gos han saknar att alla kommer och hälsar på oss. Han vill ha nära till allihopa, han vill umgås. Nu sover han och jag snart för jag är skit trött efter alla tidiga mornar under veckorna. Tur jag vet att grabbarna grus klarat sig bra uppe utan mig. Alltså Anton och Hans :)

Edvins konstverk..!

 Edvins julklapp till Hans och mig, han har gjort den på dagis.

                                                 

SNÖ..!

Ny dag igen då....! Och snön den bara vräker ner, nu är det nog för ett tag tycker jag, får gärna vara lite paus mellan all nederbörd. Edvin har varit ute med Hans på morgonen och skottat, eller han lekte mer än han skottade. Hans stackarn fick skotta allt med redan världens träningsvärk i kroppen. Hujjaligen..! Annars så händer här inte så mycket, Edvin väntar på att Tobias ska komma och leka, ingen var så sugen på att åka pulka någonstans i all denna snö som kommer. Får bli en annan gång. Här uppe är ju vintern lång som bekant.

Trettondagsafton 2012...!

Julen är över för denna gång, allt har sin gilla gång. Det har varit en bra jul, trots att jag inte riktigt känner igen mig själv ibland. Behövs en fest med vänner snart för att komma ihåg sin roligare sida. Eller hur..? *L* Vi behöver alla ge näring till tokighet och skratt. Jag bjöd på en del under bröllopskvällen och jag skämms lite ännu. *skrattar* Men som *Cia sa* Det var bara roligt - Du var dig själv. Absolut helt rätt sagt av henne. Jag var mig själv, och jag trivdes, i alla fall till dagen efter. Hehehehehe....!

 I dag är det trettondags afton och jag känner mest att det är skönt att ha fått bort alla julsakerna. Nu längtar vi efter våren och sommaren. Arbetsträningen går mer än bra och jag får massor av beröm :) Det är som det är med livet. Man vet inte alltid vad som ska hända. Jag känner massor av glädje över de människor jag möter och lär känna, jag kommer under ytan utav det som kallas perfekt och jag ser ärligt fina bra människor. Jag växer som människa. Men jag ser även avigsidor med saker och ting. Trots allt det så måste jag väl säga att det positiva vinner. Världen består av mer än en *FIN YTA* Man måste lära sig älska sitt liv för vad det är, eller be om hjälp om man inte vågar förändra det. Man måste bli påmind ibland att inte bara sträva efter det *perfekta* för då missar man hela livet som tyvärr inte väntar på att du putsar kanterna hela tiden.

Antons pappa ringde idag och frågade när han kommer. *kors i taket* Han hade tänkt vara hemma bara och mysa, men blev så förvånad och glad att pappa ringde så han ville åka dit på en gång *L* Det blev en rask avfärd till bussen och nu är det tomt hemma.Ingen musik eller ratt ljud från hans rum Stora snart 14 åriga killen som försöker hitta sin plats i livet, känns helt overkligt att han också måste kämpa sig fram i världen. Men som sagt redan förut. Utan mina gossiga fina barn så hade jag inte lärt mig så mycket som jag har. Verkligen livsförändrande och lärorikt. Och min fina *man* då som bara tagit ansvar som han inte skulle behövt egentligen. Var vore vi utan att du orkar det. *kram till dig Hjärtat*