Ibland..!

Tar det längre tid innan det blir bättre. Helt ur gängorna, kan inte sova om kvällarna. Hjärnan kokar och jag tror varje natt att nu är det nära en stroke eller hjärnblödning. Man somnar ju inte precis godare av det kan jag ju säga. Nåt som inte är som det ska i kroppen, stressad till tusen och har en nervös pirr känsla hela tiden i bröstet. Humöret åker upp och ner hela tiden. Bläääääää. Fast mest är jag trött och förbannad faktiskt. Nåja det vänder nog snart.

Dagarna går och skolan går bra för Anton. *hurra, hurra* Vilken evig tur, jag hade inte pallat med en massa tjaffs med skola och lärare som inte förstår eller kan.

Hoppas vi kan åka och handla utan barn idag, så skönt vore det om man kunde tänka klart utan en absolut älskad liten surrkuse, känns att vi har levt tight på varandra hela sommaren.
Dom är så snälla och det är helt i sin ordning att ha dem med på allt, jag är van. Däremot får jag lite panik när vi aldrig har ensamtid utan dem.