Trött leds och så tom inuti, ja ungefär så känner jag mig just nu. Har inte kommit till det stadiet då jag förmår mig vända allt till någonting positivt, men det kommer kanske sen. Hoppas jag iallafall. Men det finns nog en viss risk att det stoppas undan för att till sist brista och komma när måttet är rågat. Så leds, så leds. Orkar bara inte.
Det är en otroligt stark vilja i denna unge, hela tiden. Hans vilja, hans utbrott, hans skrikande, hans regler, hans sätt att göra saker på. Och dessa ständiga påhitt.
Var finns JAG i all denna röra,var finns min glädje och min energi till familjen..? ja jag vet inte just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar