Nu börjar Anton klaga att han ska minsann sluta spela trumpet. Aldrig i livet säger jag, det ska han fortsätta med ett bra tag till. Nu ska han inte ge upp så fort han känner sig slö. Jag brukar vara med honom på lektionen ,men idag så blev det inte av.
Trumpet läraren är jätteduktig och så är han rolig,och såna växer inte på träd alltid.
Det är 20- ute, alltså svinkallt. Skit också.
Oj om man kunde få lite perspektiv på sitt liv snart, bli av med denna skit åkomma man har. Jag blir galen snart. Men nu ska jag iallafall ta och skicka in en ansökan till en utbildning. Håller fingrar och tår att det går vägen. Ska man braka ihop så gör man väl det oavsett vad man pysslar med. Lika bra att göra någonting man tycker är skoj då..!
Vicka på dagis känns inte det minsta lilla uppmuntrande mer. Tycker att det är fördjävligt hur man utnyttjas och behandlas som vikarie. Men jag har haft många bra ställen där jag trivts och varit en i *gänget* Det kommer man ju ihåg och lägger på plusbanken. Tyvärr så är det övervägande det som är dåligt, man blir bitterkärring av mindre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar