fredag 10 december 2010

Anpassa livet...!

Det gör vi nog nu utan att tänka på att vi gör det. Det bara är så det blir för att vi ska slippa ständiga utbrott och ett litet monster här hemma. Man undviker saker som man vet retar upp honom och man underlättar allt det man bara kan i hela hans vardag. Vet inte om det är rätt eller fel, men för mig känns det både och. Det kan inte vara lätt att leva det liv som han gör,att ständigt vara på passad och att nån hela tiden ifrågasätter det han säger.
Anton sitter med en hel del kunskaper och saker som han är extra bra på. Men då han säger nåt så ska det ifrågasättas och så frågar dom om han har bevis för det.
Alltså jag bara undrar..? Hur kan då sedan lärare och andra vuxna kräva att han ska våga prata och stå upp inför alla. Det finns ju inte en gnutta av energi kvar att göra det när han vet att det oftast ifrågasätts. Det är faktiskt barnen som är allra värst, nu är det nästan noll tolerans mot allt som han gör.
Förra vintern såg jag en incident som gjorde mig så jäkla sur. En kille tog Antons mössa och kastade den i luften *det var på skoj* Då skulle Anton ta hans mössa och göra likadant...! Killen hoppade upp och ner hela tiden och Då kom Antons hand i hans ansikte. Vem sprang då till läraren och sa att Anton hade slagit honom. Då var det tydligen inte skoj mer alls. Och Anton fick skäll, han borde ju inte ha betett sig på det viset. Men hallåååååååå!
Såna där saker händer hela tiden och jag tycker det är så synd att det inte tas tillvara på att Anton i många fall är bättre än andra barn på att vara hänsynsfull och att vara snäll. Sedan att han nu i skolan får höra att han måste skärpa till sig och lägga in en extra växel innan sjuan om han ska klara att gå upp till den årskursen. Ska han behöva den pressen...?
Jag vet inte men det känns som att när han medicineras så ska han vara och klara samma saker som *normala* barn!! Är det så...?
Hans svårigheter finns ju fortfarande kvar liksom.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad ledsen jag blir när jag läser det här. Tyvärr är det ju så här de flesta av våra barns vardag ser ut. De får så mycket negativt från omgivningen hela tiden. Inte konstigt att de blir trötta. Och jag tycker att all anpassning man gör är av godo om barnen och resten av familjen mår bra av det.
Jag tror att det är många vuxna som blir provocerade av våra barn för att de många gånger kan så mycket och att de ifrågasätter. Tyvärr har vi ju en skolkultur där läraren "alltid vet bäst".
Och medicinen är ju din sons "rullstol" inte något som tar bort hans svårigheter. Att det ska vara så svårt för omgivningen att föstå!!!
Kramar om dig och hoppas att ni får en fin helg långt ifrån alla skolmåsten//Lena

Annelie L sa...

Jag tycker inte det känns som om Antons skola är så värst anpassad till honom. Det känns mer som om dom vill att hans ska anpassa sig till skolan istället, och det är ju helt fel..... Styrke kramar // Annelie