Oj vad Tiden går.
Jag har i förra veckan varit med på Antons klassresa till Munkviken.
Vi åkte på måndagen och kom hem på eftermiddagen på torsdagen
Det var så roligt men samtidigt väldigt sorgligt att se sakerna som Anton har svårigheter med. Han har varit fantastiskt duktig på massa saker, trotsat sina rädslor och klättrat högt, paddlat kanot, deltagit med gruppen på en del saker som han inte annars är med på.
Men det krävdes en HEL del peppning och övertalning, jag var helt knäckt när jag kom hem, både fysiskt och psykiskt.
Anton älskar att vara vid vattnet, se havet och oändligheten i horisonten.
Han njöt i fulla drag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar