...

Oj jo jo vad många evigheter sedan jag varit här inne, lusten har bara inte funnis. Jag har haft viljan att skriva men ändå inte, förstår ni hur jag menar? Livet levs och jag med det, saker händer och jag flyter med åt alla håll och kanter. Till slut bara finns man. När rycker man upp sig? Varför gör man det inte? Vad är det som gör allt platt och plant? När är man sig själv, som man verkligen är. Hur vet man att man går rätt väg? Ja frågorna kan fortsätta i all oändlighet. Man måste väl ibland bara bestämma sig för det som är rätt för dagen, ta det för vad det är och se det fina i det.