Ett eller två.....?

Som vanligt så går dagarna sin gilla gång. Gårdagen var en super dag för Anton, så nöjd när han kom hem från skolan. Och så stor. Bara så där. Eller inte *bara så där* Det var nog extra mycket för att han var så glad och lycklig. Han hade pratat med andra elever och varit lite mer med en av dom, nu åkte han precis iväg med taxin och det känns väl som att man håller tummarna för att denna dag blir lika bra. Dock är jag realist och *vet* ju att nu är det *smekmånads fas* och att det kommer komma sämre dagar. Men man kan ju bli förvånad. Detta kan ju vara bättre än bäst. Här dömer ju ingen för ingen känner honom och ingen vet vad som har varit. Ingen ljuger och hittar på (hoppas jag) Måste ju vara en härlig känsla för honom, att kunna slappna av och vara sig själv, om han nu känner igen just den känslan, annars får han väl lära sig det nu :) Vi håller tummar och tår att det ska få vara lugnt ett lååångt tag.

Ensammen eller vara två, vilket väljer du...?