En ny dag, med nya möjligheter. Vet inte riktigt vad den ska innehålla, det är bara jag och Anton hemma. Hans och Edvin åkte ut till stugan igår med svärmor och svärfar. Vi kunde inte följa med för Anton skulle och bowla med klassen igår kväll. Han har inte velat fara på en del andra aktiviteter som dom gjort så då tyckte jag det var viktigare att stanna hemma i helgen så han fick vara med nu när han ville.
Men jag förstår till stor del att han inte velat, jag blev rent ut sagt förbannad när jag såg hur en del bara ignorerar honom när han pratar eller frågar nåt. SÅ gör man bara inte. Bara vänder ryggen till och går utan att ens knappt se på honom. Nä fy fan säger jag bara. Många föräldrar ska öppna sina ögon och studera hur deras *fina perfekta* barn kan bete sig. Känns som att jag vill följa vid hans sida resten av hans liv för att saker han har berättat hemma, om hur det kan vara. Har han ju så rätt i. Han var stökig före utredningen och medicinen, då förstår jag att dom dragit sig undan. Men det är ju över tre år sedan, vet ni jag trodde inte att barn är så otroligt långsinta och fördömande. Inte när man får höra att dom är så fina med honom och dom är så bra på att vilja ha med honom i saker och ting. Pyttsan....!!! Nu har jag varit med massor med gånger och sett saker som man som mamma inte ska behöva se. Nä jag vet inte vad jag vill att framtiden ska ge, men jag vet att han är värd mer än så i alla fall.
5 kommentarer:
Oj det låter verkligen inte bra...men vilken tur att du få se med egna ögon hur verkligheten ser ut för honom. Nu kan du ( om du orkar) försöka få till en förändring. Både lärare, elever och föräldrar verkar visst behöva höra ett sanningens ord och få på sig ett par glasögon som inte bara ser det dom vill se.
Massor av styrke kramar, för det kommer nog behövas, och en och annan tröstekram.
Lycka till!!
Kram Annelie
Tack finaste Annelie..!
Kram,kram
Usch! Det gör verkligen ont i mammahjärtat att behöva se nur andras "noormalstörda" barn beter sig. Fördommar och åter fördommar som vuxna i barns närvaro inte förklarar.
Och hur kan de säga att de så gärna vill ha han med och att de är så fina med honom?
Är det för att du ska vara tyst, är det för att du inte ska tro honom om han kommer hem och berättar annat, eller är det för att lärarna inte orkar ta på sig sin uppgift som vuxen om prata med de andra barnen?
Att tiga och gå är en form av mobbing lika grym som fula hårda ord. Att dessutom göra det med de vuxnas tysta medgivande är än värre.
Jag förstår verkligen hur du känner dig, hur jäkla ont det gör att se detta hända det käraste man har...FY!
Kramar om er hela familjen och önksar nåt mycket bättre//Lena
Lena.. Tack och kraaam på dig...
Ja jag tror att mycket är *spel för galleriet* Särskilt i skolan. Då är alla så fina och duktiga. Men tyvärr så har Anton kommit hem och berättat en hel del andra historier. Varje gång jag är med honom och ser själv på avstånd så förstår jag.
Men det är svårt att få skolan att ta av skygg lapparna.
Kram på dig
Jaa du tyvärr är vi ju bara gnälliga hönsmammor som inte vill se våra barns tillkortakommande i skolan enligt både lärare, rektorer och andra föräldrar många gånger...FY FÖR DEN LEDE...
Flera stora kramar till dig gumman//Lena
Skicka en kommentar