onsdag 22 juni 2011

Äntligen rör det på sig..!

Allt börjar falla på plats, även om vissa saker nu inte blir eller blev som man en gång hoppades på. Bara acceptera att livet ofta tar sig fram på andra vägar. Vi lever ju och är relativt friska och krya, bara det är ju en vinst. Om man nu bara kommer ihåg att tänka så, så vore ju allt toppen. I alla fall för en stund. Visst...?

Anton har fått sin diagnos klar och så har vi fått veta vad som händer till hösten. Känns lite som en stor käftsmäll...! Hur illa det kan gå om våra barn inte får rätt hjälp i skolan och i livet. Alltid är det på hans bekostnad. Hur som helst så kommer det alldelens säkert att bli bra. Kan ju bara bli bättre efter allt som varit dåligt och svårt.

Bröllops planerna går bara fint, nu ser jag ett slut, eller en början på allt kanske man ska säga. Snart är jag FRU...! Känns jättekonstigt....! Nästan för vuxet..!
Om jag nu bara får önska mig ett par saker så vore allt toppen tror jag, känner att jag borde vara värd det efter allt.. Jag saknar att ha roligt och jag saknar skratt. Saknar den riktiga vänskapen och förtroligheten. Nåt att sträva efter, hitta saker utanför allt jobbigt och mörkt.

Ha en fin dag där ute
Kram

3 kommentarer:

Anonym sa...

Sänder många varma tankar till dig med familj och hoppas att din önskan slår in. Livet är så otroligt tungt ibland, och konstigt nog ofta då man egentligen borde ha mycket att glädjas åt...
Kramar om dig och hoppas att du nte tar dina vuxenpoöng i och med att du blir FRU allt för allvarligt. Lev och njut av det istället, om du kan!
Oj, det där lät tokigt, jag menade ju självklart inte att du inte ska ta ditt bröllop på allvar, utan att du inte ska ta livet så hårt!
Stora kramar till dig och lycka till nu med allt//Lena

Annelie L sa...

Massor av kramar till den blivande bruden, hoppas din önskan slår in och att du blir precis lagom vuxen som gift.
Jag hoppas verkligen att du hittar skrattet och glädjen för det kan göra den mörkaste dag ljus och fin <3
Kram Annelie

Mamman sa...

Usch, hjälp i skolan kan verkligen vara en kamp! Skolan har ju skyldighet att hjälpa men det verkar missas alltför ofta!
Alla styrka till dej och en massa lycka inför bröllopet!

Kram Mamman