Söndagen den 19 December..!

Jag finns här, har bara varit så jätte trött hela tiden.
Arbets-EKGt gick bra, det gick inte att trigga igång hjärtrusningarna så det var bara bra sa läkaren. Han hittade inga fel. Bara goda nyheter alltså. *skönt*
Julfesten på dagis var supermysig, världens bästa fröknar och världens bästa dagis.
Är så glad att Edvin får en sån bra tid i sitt liv, synd bara att vi inte fått förfrågan tidigare.

Anton har bara Måndagen i skolan kvar nu innan dom går på jullov, han längtar och har redan gått ner i varv en hel del. Som han har längtat efter detta jullov.

Gårdagen spenderade jag ett par timmar på Storheden med syster, hon köpte en del klappar. Jag måste dock köpa de sista av mina inne i stan så det tar jag till veckan, sen är det julmaten kvar att inhandla. Efter det vill jag ha jul mys.

Jag ska dock först och köra halkbana på onsdag tror jag det var. Det ska bli kul och så skönt att få göra bort den med. Sen är det bara teori plugg som jag måste hårdköra ett tag. Men sedan är det klart. *hurra*

Idag ska vi åka till Kalix, Josefine fyller år i morgon så hon firas idag med middag och tårta till Edvin stora glädje. Han som älskar tårta.

Ha en fin dag allihopa.

Riktigt mysigt ute i morse efter all snö som fallit.
Mörkret ligger kvar över fåglarnas matplats utan för burspråket.

Snöyra...!

Ja idag vräker det verkligen ner snö för fulla muggar, mysigt...!
Kanske inte så mysigt när man är ute, men sett så här inifrån så ser det härligt ut.
Dagen bjuder på ett arbets EKG och sedan efter det så är det julfest på dagis. Edvin har längtat.
Förutom det så borde jag läsa teori så jag blir klar med detta körkort någon gång.
Var sugen på att baka idag, men jag låter det vara till helgen i stället. Eller i morgon då Edvin är ledig från dagis, han gillar att baka ;)

Redan 15 December..!

Allt går så fort...! Snart är det jul igen, jag hade riktig julstämning för ett tag sedan, men den har minskat lite :( Men det är nog bara tillfälligt.
Jag saknar julen då vi var hos mormor, det var det bästa med allt. Fast jag saknar henne förstås mest, skulle kunna hoppa över en jul om jag fick byta ut den mot att ha henne här. Kanske skulle bitarna falla på plats då.

Här hemma är det tyst och lugnt, alla har åkt. Anton gick tidigt han med. Han hade som uppgift att hjälpa gymnastikläraren idag, då dom har innebandycup. Sen kommer han hem tidigt för vi ska till sjukhuset och göra ett nytt pricktest på honom.

Hå hå ja ja...!

Jag är så trött att ögonlocken bara vill trilla igen. Medicinen gör sitt :) Det är ju iofs bra, fast jag har liksom inte tid att vila.

I går så var jag på Edvins Luciamorgon på dagis. Så fina små barn. Man blir glad att se dom i alla dessa tomte, stjärngosse och lucia kläder. Men vad kallt det var, alla såg ut som Rudolf med röda mulen efter en stund :)
Efter en värmande kopp te så tog jag mig till bussen för att åka hem och baka till Antons Lucia tåg som var på kvällen.
Dom skulle också vara ute, men då det sjönk ner mot -20 så blev det inne istället. *hurra*
Det var en helt knäckt kille vi tog hem sedan, fyra lussetåg på en dag för honom. Nerverna var maxade till bristningsgränsen och han kurkade på hemmaplan, jag kan tycka så här i efterhand att det är vanskligt att han ska behöva stå ut med att *vara* som alla andra. När jag ser hur slut han blir. Men samtidigt så är vi så stolta att han klarar det. Och det är han med. Men jag måste dra gränser någonstans känner jag.Tänkte inte på att dom skulle Lussa så många gånger, han hade ju inte behövt var med alla gånger, men men..! Det är sånt jag får bli bättre på att kolla helt enkelt. Han ska inte alltid utsättas för det som är påfrestande och jobbigt.

Anpassa livet...!

Det gör vi nog nu utan att tänka på att vi gör det. Det bara är så det blir för att vi ska slippa ständiga utbrott och ett litet monster här hemma. Man undviker saker som man vet retar upp honom och man underlättar allt det man bara kan i hela hans vardag. Vet inte om det är rätt eller fel, men för mig känns det både och. Det kan inte vara lätt att leva det liv som han gör,att ständigt vara på passad och att nån hela tiden ifrågasätter det han säger.
Anton sitter med en hel del kunskaper och saker som han är extra bra på. Men då han säger nåt så ska det ifrågasättas och så frågar dom om han har bevis för det.
Alltså jag bara undrar..? Hur kan då sedan lärare och andra vuxna kräva att han ska våga prata och stå upp inför alla. Det finns ju inte en gnutta av energi kvar att göra det när han vet att det oftast ifrågasätts. Det är faktiskt barnen som är allra värst, nu är det nästan noll tolerans mot allt som han gör.
Förra vintern såg jag en incident som gjorde mig så jäkla sur. En kille tog Antons mössa och kastade den i luften *det var på skoj* Då skulle Anton ta hans mössa och göra likadant...! Killen hoppade upp och ner hela tiden och Då kom Antons hand i hans ansikte. Vem sprang då till läraren och sa att Anton hade slagit honom. Då var det tydligen inte skoj mer alls. Och Anton fick skäll, han borde ju inte ha betett sig på det viset. Men hallåååååååå!
Såna där saker händer hela tiden och jag tycker det är så synd att det inte tas tillvara på att Anton i många fall är bättre än andra barn på att vara hänsynsfull och att vara snäll. Sedan att han nu i skolan får höra att han måste skärpa till sig och lägga in en extra växel innan sjuan om han ska klara att gå upp till den årskursen. Ska han behöva den pressen...?
Jag vet inte men det känns som att när han medicineras så ska han vara och klara samma saker som *normala* barn!! Är det så...?
Hans svårigheter finns ju fortfarande kvar liksom.

In your eyes......!

I am home.....!
Känner mig nöjd och lättad att läkaren inte hittade någonting fel på mitt hjärta, prova en ny medicin och så göra ett arbets EKG om ca tio dagar. Sen får vi se...!
Det ska ni veta känns som en vinst mitt i allt :)
Han trodde att det var mer ett elektriskt fel, dvs att jag är under sån stress och press att det slår ut på hjärtrytmen. Att det berodde en del på panikångesten och att inte må bra psykiskt och fysiskt under väldigt lång tid.

Så nu försöker jag hitta en plats i mitt huvud som säger mig att jag törs njuta och försöka hitta lite ro.

Visste väl det..!

Antons dag i skolan går INTE bra, han irriterar dom andra och stör dem så dom är väldigt sura på honom nu. Tänk att jag visste väl det i morse, det var någonting i hans sätt som gör att man bara vet att nu kommer det nåt snart. Och så det vanliga samtalet från skolan. Hej...! Du, har Anton tagit sin medicin idag..? Ska han ha en till tablett eller..? Vikarier som hoppar in för den ordinarie idag.
Ja så mina vänner ser livet ut allt för ofta hos oss. Lugna dagar och stökiga dagar. Och en skola som inte riktigt har en reserv plan för att bemötta dessa jobbiga dagar då han reagerar utåt. Och *kompisar* som flyr och inte vill veta av honom.
Sen en skamsen och vilsen kille som kommer hem efter en svår dag.

Om någon tror att det känns ok i ett mamma hjärta så då tror dom grymt fel.

Oj...!

Vad tiden går fort. redan Måndag igen. I morse så var Edvin glad och lite pirrig när han nu skulle få bli hämtad på dagis av Farmor. Han ska få sova över där till i morgon då Hans åker till Stockholm och jag ska vara tidigt på körskolan. På det viset slipper han åka med taxin redan 6.45. Så det löste sig bra. Tack svärmor och svärfar ;)

Anton var lite stingslig i morse och jag undrar vad det beror på..? Väldigt på hugget och grinig. Hoppas dagen blir en bra dag för honom i alla fall.

Jag har städat lite nu på morgonen för jag hade ett möte inbokat kl 11. Det blev dock mycket tidigare än så, redan 8.45. Men det gör inget för nu har jag ju hela dagen alldelens för mig själv. Lite eftertanke och tid till att bara andas och få försöka vara jag.

Ha en fin dag där ute.

Hjälpande hand.......!

Jag vill hjälpa till.
Hoppas det finns fler som vill
kram// Linda

http://www.barncancerfonden.se/8047

Nu är det snart jul. I många familjer förbereder man sig för att fira första julen utan sitt älskade barn som någon gång under året besegrats av cancer eller en Histiocytossjukdom. I andra familjer förbereder man sig för att fira jul på sjukhuset för att barnet är så sjukt att det står inför sin sista jul och denna måste firas tillsammans med maskiner, slangar och sjukvårdspersonal.

Histiocytossjukdomar är en grupp ovanliga sjukdomar med en överlevnadschans på 50-99% beroende på vilken sjukdom och hur den sitter. Forskningen saknar resurser men får bidrag från Barncancerfonden.

Insamlingen "HISTIOHJÄLTAR" är startad för att samla in pengar till Barncancerfonden så forskning, information och familjestöd kan fortsätta, men den är också startad för att belysa just den här gruppen mycket ovanliga och svåra sjukdomar som kan drabba vilken familj som helst.

Man kan skänka pengar till Barncancerfonden snabbt och enkelt direkt på sidan genom tex ett SMS eller onlinebetalning med internetbank. Varje krona räknas!

Besök insamlingen och läs mer om barnen på bilden, Elmer och Hailey och deras sjukdomar. Om du har möjlighet, skänk en slant, eller sprid vidare länken och budskapet i bloggar, mail och på Facebook.

Varmt tack/
Beckah, mamma till Elmer, http://beckahbitch.se

http://www.barncancerfonden.se/8047

Lördag....!

Gossarnas första gemensamma pepparkakshus :)

Decembers första Fredag..!

Ät inte snö som är gul- Det kan va kiss från en hund och kissemiss.....!
Hahahaha ja det var på Bollibompa nyss. Sara sjöng en sång om det. *L* Edvin han diggade för fullt. *skrattar*
Idag är jag hemskt yr i huvudet och jag tycker det är så obehagligt, det började redan igår kväll, när jag skulle gå ner från övervåningen med mitt vattenglas så höll jag på att stupa ner för trappen med buller och bång. Tur att jag han ta tag i räcket. *pustar*
Finns inget värre än att falla ner i en trappa. När Anton var liten så ville han inte gå ner för trappen jag hade i lägenheten så jag fick bära honom och så två soppåsar, tror ni inte att jag halkade och rasade ner för hela trappen, stannade precis nere vid byrån som stod där. Av den så kastades jag bakåt och landade på ryggen i trappan, sen föll Anton på mig och då knäckte jag av två revben. Behöver jag säga att jag var totalt blåslagen i flera veckor. Så ont jag hade, det var vidrigt.

Senaste dagarna har varit otroligt lugna här hemma, det går så bra fortfarande med nya medicinerna för Anton. Det är så härligt. Men och andra sidan så har jag inte testat att säga att han ska med någonstans på ett tag. Det brukar han absolut inte vara så pigg på. När det är lugnt hemma så borde ju livet vara toppen..! Eller..? Ja inte för mig, det är då jag mår som sämst, då kommer allt ikapp mig som samlas och man mår verkligen dåligt.

Idag kommer det en kvinna hit för att intervjua mig, det var någon undersökning som dom körde i Sverige nu. En av tre tusen utvalda var jag, när brevet kom så lade jag det bara åt sidan, tänkte glömma bort det. Men då ringde hon och jag kunde inte säga nej...! Jag är så mesig. Men och andra sidan så om jag hade haft det som arbete så hade jag ju inte blivit glad om alla säger nej, så jag antar att det var bra att tacka ja.

Härliga December..!

Spännande med lucköppning framför tv,n Edvin har längtat. Anton är mest glad över att få en chokladbit varje dag. Tv kalendern har han övergett för ett par år sedan redan.
Idag har vi först varit till tandläkaren med Anton för att kolla av hur det går med tandställningen, dom var nöjda och glada när dom såg hur enkelt han lät dem sätta in den i munnen idag. En rätt stor skillnad mot förra gången. Gud var han var rädd och ledsen. Nu har han ju vant sig och fixar det där så bra själv och det är ju toppen. *nöjd mamma*

Efter det så var jag hem och åt innan det var dags för veckans sista körlektion på trafik skolan. Wiiihoo det gick bra idag, snart snart är jag klar. Jajja jag ser i alla fall ljuset i slutet av tunneln. *skrattar*
Hans är hemma med Edvin idag så jag hade den härliga lyxen att få bli körd till stan och hem, så då slapp jag bussen. Som jag ändå tar ikväll då jag ska på ett möte i stan. En lång dag idag känns det som. Mitt huvud hänger inte riktigt med i all hast och ångesten lurar runt hörnet hela tiden.