Vilken tur att jag ser det fina i att få vakna varje ny dag. Inte för att det alltid är klämkäckt och rosa skimrande. Men det är mitt och det är fint ändå. Igår började dagen allt utom bra för Både Anton och mig: Han var så nervös och spänd inför skolan så han var rena rama monstret, jag var en jävla kärring och ett jävla pucko cp mm mm. Det är jag alltid då han är stressad eller trängd. Då är det alltid andras fel att allt blir fel. Oj så jag VET det, hur det blir alltså.. Ändå tänder jag på alla cylindrar och blir förbannad på honom. När vi kom till skolan (som han förövrigt vägrade åka själv till) så totalvägrade han gå in i klassrummet. Inget hjälpte, inga pepptalk, mutor eller hot. Jag kände mig helt grinfärdig till slut och kände att NU har skolan kört igång igen. Jag mår alltid på ett särskilt sätt då. Ständigt beredd på skrik, bråk, sur unge och skitsnack från omgivningen. Prova det och prova det. Tror ni inte att vi har provat...? Att människor inte kan lyssna på det jag säger..? Jag har nu snart i sex år påpekat vad jag ser att han behöver mer hjälp med, men det ska ständigt provas annat, han ska tränas i att inte vara personbunden och ta mera initiativ, prata mer och ta för sig.Vistas bland folk och folkmassor, Våga vara med på gymnastiken etc etc. Allt som inte fungerar.
Nå..? Varför blir det inte bättre då...? Varför klarar han inte av det nu efter alla dessa år...? Jo för att det INTE fungerar på det sätt som dom vill göra sakerna på. Men har dom lyssnat på mig då..? Ja i fem minuter kanske..........!!!!
Att det inte finns resurser sen är ju ett jävla skämt, vad är det för ett skit samhälle vi lever i nu för tiden, hela Sverige har ju blivit galet. Vi tar inte ens om våra gamla på ett bra sätt nu mera. Helt sjukt. Sänk alla topplöner och alla fantasi summor som folk kan tjäna på att göra konstiga saker. Skulle finnas fler jobb och sen skulle vi kunna ta hand om all det som vi inte kan ta hand om. Sjuka människor, människor med svårigheter och så våra barn, som ska kunna få en bra framtid....! Eller är jag helt fel ute...?
Och innan jag glömmer Anton hade haft en toppendag när han väl vågade sig in till sina klasskamrater :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar