Dagarna går och vi har haft att göra som vanligt, allt för mycket. Det blir slitigt psykiskt att sitta på dessa möten och läkarbesök hela tiden. Man vill ju bara leva som vanligt med vardagslunk utan att ha ihjäl sig för att hinna överallt. Antons utredning är halvklar och jag väljer att inte skriva ner nåt om det ännu för jag vet att han läser ibland min blogg och jag vill kunna prata med honom först om vad som kommit fram och hur framtiden ska se ut. Jag hoppas det går snabbt för henne att göra klart resten så man får en klarare bild och få det ur världen. -funderandet alltså...?
Själv är jag helt slut både i kropp och knopp, finns liksom tidigare inga reserver att ta ifrån. Men jag hoppas det ska bli bättre snart. Inte för att jag vet hur eller när men hoppet finns ju alltid där någonstans. Igår var käraste svärmor och svärfar hit och hälsade på och det är alltid trevligt. Anton sa just häromdagen att det var längesedan dom var hit,, Lite avbrott i vardagen gör underverk. Häromdagen tog vi en liten promenad till affären, då följde faktiskt Anton med och det var så kul att vi var allihopa. Härligt och harmoniskt, en liten glimt hur det kan kännas när alla är glada och trevliga mot varandra. Annars så vill ju Anton oftast vara för sig själv i sitt rum, hans andningshål och hans lilla oas. Jag tänkte på en sak hans pappa hade kommit på för ett tag sedan. Han sa- Det går ju fan inte att se på tv med Anton, han surrar ju heeeela tiden. *hahahahaha* Ja det gör han, för DÅ han han oftast valt att vara social och sitta med. *skrattar gott* För oss är det vanligt att det är så ju. Men han hade liksom just nu dragit den slutsatsen. Jajja det är inte lätt när man inte har ens barn så ofta. Han har liksom inte en susning om vad det innebär allt det vi gör dagarna i ända. Men han finns ju där på sitt sätt och vis och tur är ju det.
Nä nu ska jag skicka iväg tonåringen till skolan, idag är det bad och det gillas skarpt av honom så det kommer gå av bara farten att gå till skolan. Sen är han ju så själa glad att han ska få åka till mommo och sova över i morgon. Gå med Gunnar på skoterkrossen på kvällen, det längtar han till, plus att han älskar att ligga i soffan och se på tv länge med mormor.
6 kommentarer:
Nej den där väntan är ju aldrig kul. Hoppas att allt blir klart snart.
Jag känner igen det där med att mysa med mormor i tv-soffan, det gillas skarpt av sonen här hemma också.
Ha en bra dag och hoppas att du hittar lite ork under någon byrå någonstans.
Styrkekramar//Lena
Väntan och ovissheten om vad som kommer att hända inom den närmaste framtiden är jobbig. Hoppas utredningen snart är klar och att ni får klara besked om hur ni ska jobba på bästa sett för att få allt fungera så bra som möjligt.
Mysigt med en sväng till affären som fungerade och gav lite skön känsla.
Det där med att kunna se på tv i lugn och ro, det kan man ju drömma om.. ;))
Fint med mor och far föräldrar som finns där i bakgrunden och ger trygghet.
Ha en fin dag, hoppas du får lite energi av solen och den annalkande våren<3
Kram Annelie
Tack för fina kommentarer goa människor.
Kram Linda
Hej Linda!
Ja fy utredningar och vänta är jobbigt. Jag som är "ny" här på din blogg och ännu inte läst allt har lite frågor.
Har han en diagnos sen innan? Eller är det första utredningen han gör?
Hur gammal är Anton?
Jag förstår och känner igen mig i vad du läser med möten och läkarbesök, tänk om man bara fick vara och kunde ta dagen som den ör och inte stressa runt till möten och tider.. Styrke kram Carro
Carolina- Det här är andra utredningen som han gör iom att dom tycker att det är bra inför ett eventuellt stadie byte. Han är 13 år
Kram tillbaka
Då sitter vi verkligen i samma båt. Min son fick sin första utredning när han vara 6 år gammal. Nu fyller han 11 till sommaren. Vi vill också ha en ny utredning eftersom den första var lite speciell i vårat fall.
Jag måste säga att det är udnerbart att läsa din blogg, jag känner igen mig i så mycket som du beskriver. Lycka till med allt och trevlig helg! KRAM
Skicka en kommentar