Jag vill bara skratta och gråta om vart annat. Jag har noll energi och helt noll på kontot så jag kan inte ens ta in lite. Kämpar med att säga till mig själv och omvärlden att - Jag mår fint. Ljuga går bra märker jag. Jag känner att jag har ingen rätt att gnälla eller sucka. Bara gå och gå och gå tills vägen rämnar under fötterna. Orkar inte vara duktig- ändå presterar jag..! Orkar inte vara glad-ändå ler jag...! Hur märkligt det är hur man fungerar som människa. Men snart är jag helt trasig tror jag, finns ingen kraft kvar. Att köra utredning på Anton samtidigt som Edvin gör sina grejer är så jäkla slitsamt att jag inte hittar ord. Igår träffade jag och Hans en kurator från habiliteringen och hon undrade hur jag ORKAR....?
Det är ju just det, jag vet inte- jag bara går och går.
4 kommentarer:
Sänder alla mina styrkekramar och all min energi till dig gumman.
Nej, man orkar ju faktiskt inte egentligen, men man har ju heller inget val, så man går på och fortsätter att le och laga mat eller vad man nu behöver göra!!!
Känner igen tomheten och hoppas att det blir bättre snart//Lena
Jag förstår din känsla, man bara går vidare som om allt är bra, man låtsas som om man är med i sammanhanget fast att allt bara är kaos runt omkring och inom en själv...
Massor av kramar till dig hoppas allt ordnar sig till det bästa, snabbt <3 Kram
Det är jobbigt när det är så mycket omkring en... i bland undrar man hur man har orkat, men som sagt oftast har man ju inget att välja på.
Massor av styrkekramar från mig till dig
Hej!'
Har precis hittat din blogg. Jag har också en Anton med ADHD som precis ska göra en ny diagnos då han bara var 6 år då han fick sin diagnos. Jag känner SÅ igen mig i det du skriver, hur ska man få vardagen att gå ihop och hur ska man orka??
Läs gärna min blogg.
http://carro-livetistort.blogspot.com/
Styrke kram till dig, hälsnigar Carolina
Skicka en kommentar