På alla jäkla människor som är helt sjuka i huvudet. jag blir helt hysteriskt sur på folk som hela tiden säger en sak men gör helt annat. Sen alla jäkla ungar som inte kan vara fler än två, eller stänger aktivt ut en hela tiden. Att Anton hela tiden ska behöva böna och be för att få vara med, sånt tål jag inte. Men det är bara så att när vi tar fram studsmattan och polen, då är det ingen ide att dom kommer hit, för då kommer mina horn fram. Passar det inte annan tid så ska dom banne mig inte hit då heller.
Hur lär man sitt barn att hela tiden svälja skitprat och ensamhet, det är inte lätt. Jag tycker att det lättaste vore om han bara gick iväg när dom inte vill vara med honom, men jag förstår att han blir ledsen efter tio gånger och ingen vill ha med honom. Att sedan stå och prata bakom ryggen på honom det gör inte saken bättre, eller att dom hittar på tio saker när det bara hänt en sak. Värdelöst.
Den som inte har ett ADHD barn vet inte hur det är och ska heller inte komma med en massa skitsnack. Har man ingen aning om hur jobbigt det är i alla aspekter så kan man hålla käften..
Ursäkta mig sedan att jag inte är på ett socialt humör hela tiden och ligger i för att prata med allt och alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar