Men när någonsin blir det det. Ofta så svänger det till i 180 grader och så får man tänka om. Börjar vara van vid det nu. Fjärde veckan hemma nu och det är kosmiskt tråkigt att gå här och skrota utan att kunna göra någonting. Inflamationen i ryggen ger sig till känna varje dag men på olika ställen. Yrseln den får jag dock ha med mig precis hela tiden eftersom det är inflamation hela vägen uppifrån och ner. Inget blir roligt när man har ont och all annan skit gör sig påmind.. Nåja det ska väl bli bättre snart hoppas jag.
Edvin kom över till våran säng i natt, han kryper alltid in under mitt täcke och slänger armar och ben över mig sen somnar han gott. Inatt strök han mig på armen och sa- Det är bara jag mamma, det är bara Edvin. Jag vet inte var det kom ifrån.? Nödvändigheten att presentera sig *L* Gounge...!
Lite kaffe nu då så kanske allt känns roligare för en liten stund i alla fall. Jag kan ju låtsas att jag gör massa nytta och att jag har orkat gå en riktig långpromenad. Nog bäst att sätta sig ute och andas in friskluft i lungorna så det känns i alla fall en smula verklighets troget *hehehehe*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar