onsdag 19 juni 2013

Konsten att vara jävligt egoistisk...!

Den konsten besitter vissa med stenhård koll på. Eftersom jag kämpar livet ur mig för att ge Anton det han behöver och den hjälp han är berättigad till så flyger jag bokstavligen i taket då jag får nonchalans från hans far eller bara dumma jävla egoistiska kommentarer. Han fattar inte vad det innebär överhuvudtaget. Han finns inte där, han hjälper aldrig till. Han behöver inte kämpa. Han gråter inte av trötthet eller maktlöshet, han plockar inte i spillror som uppstår.....!!!
Han har ingen rätt att tycka att det är pinigt när inte ens barn kan *bete sig/vara normal som alla andra* som han kan uttrycka sig ibland. Lyssnar han när jag för miljonte gången sagt att DET ÄR INTE SÅ ENKELT...? Nä han bara tänker på sig själv. Ge tusan i att vara elak, nu räcker det. Elakhet kommer i många olika skepnader, men vi är inte dumma... Vi har sett det mesta... Det är nog nu.

Inga kommentarer: