lördag 19 november 2011

.....

Du är så söt, vi kan kramas hela dan, la la lalla la -flygande mattan på bollibompa...! Edvin rockar och dansar. Mellan ostbågarna och julmusten som slinker ner då och då. Pappa i huset är på vuxen äventyr ett par timmar :) Whiskey provning ;) ;)
Anton verkar vara på bättringsvägen efter febern och halsontet. Låter inte så bra om natten när han sover, men det är ändå bättre än tidigare.
Ja så mycker mer att skriva just nu har jag väl inte, men det dyker väl upp mera snart hoppas jag. Lite lördagsmys vid tv,n om det mot förmodan skulle komma nåt bra att se på.

måndag 14 november 2011

En dag i höstas...!












Trötta fötter.....!

Och många skratt har det varit med tanterna idag. Idag var det en sån där dag som bara kan bli bra. Men ack så trött jag är i mina stackars fötter. Men nu är det bara att hugga in på lite städning här hemma, lufta snabeldraken lite och så tvätta, tvätta, tvätta.


I morse lyckades jag *by the way* smyga upp utan att Edvin vaknade ;)

söndag 13 november 2011

Var är jag...!

En sån där dag där jag hatar mig själv mer än någonting annat, vet inte varifrån det kommer. Det bara finns där under ytan för att komma fram när man minst är sugen på det. Gaahhh jag blir galen. Fan vad leds jag blir. Allt jag gör är dåligt (fast jag vet att det är bra innerst inne) Jag är fulast i världen och den som man skyr som pesten. Akta er för Linda. Hon är inte bra, inte värd, inte nåt att ha osv,osv. Inte ens var jag glad när jag gått ner i vikt, fanns ingen glädje eller lycka..! Vad har hänt med mig..? Jag har gått upp ett par kilo och jag äter som man ska, inget att gnälla för, jag hetsar inte, jag tränar inte, jag är inte hysterisk för det. MEN..! Världen är det. Man ska vara en råtta eller ett benrangel. Det är så det ska vara för att du ska vara någonting sägs det. Nä inte jag inte. Mormor hade gått i taket och gett mig ett sanningens ord, jag hade fattat och jag hade känt att jag duger, på ett sätt eller ett annat. Jag hade varit jag, Mer än vad jag är idag. Jag är vilse på ett sätt, men inte på ett annat. Jag älskar att leva och jag älskar min fina familj. Min släkt som finns där alltid, men vi är dåliga på att visa våra svagheter och känslor....! Skulle inte vilja vara utan någon....!!
Jag är skit bra på att jobba, jag passar tider, jag ställer upp på andra, jag ser andra före mig själv. Jag vill ha ett riktigt jobb och jag vill ha det nu, jag är leds på att bara slava för ingenting. Jag vill inte ge bort mig själv för ingenting. Någon kan väl vara snäll och kämpa för mig, det skulle kännas så jävla skönt ibland.
Jag blir så trött på att inte synas...!
Jag tystnar, och jag tystnar mer och mer för varje dag känner jag. JAG försvinner till någonstans där jag inte vill vara. Det är inte ett roligt ställe, Så mycket kan kan tala om. MEN det är inte alltid humöret från helvetet finns och tur är ju det..!