Finaste finaste Anton på bilden. En klassresa som fick mamma hjärtat att svämma över av stolthet men också av sorg. En tid av bråk, kärlek, missförstånd och fientlighet. Jag har haft mina svårigheter och duster i mitt liv men jag önskade så mycket mer för mina barn. Jag tar avstånd alla människor som är *dumma* mot mina barn, men jag visar det kanske på ett konstigt sätt. Jag tystnar istället för att låta högt. Jag borde bli bättre på att ryta ifrån, men någonstans efter vägen så har jag tystnat. Jag har fastnat i att *hålla mig på min plats, att inte lägga mig i.* Det är bara så. Lätt att tro att man bara kan ändra detta sätt att vara, men det verkar vara en stor del i det jag ska kämpa med i livet. Jag kan dock bli stolt över mitt jobb och över dom nya fina lärdomar jag lever mitt i. En avväg som jag aldrig trodde jag skulle ta. Men jag kommer bära det med mig resten av livet. Plus att mina fina underbara barn gör mig till en mästare på att ta till mig nya kunskaper som inte alltid känns så jävla roliga. Jag hoppas dom kommer bära med sig all kärlek och förstå att dom är fina, fantastiska, underbara som dom är. Speciellt Anton som kämpar i motvind jämt. Finaste Edvin är som en liten sol ännu...! *tack vare fina människor* Jag vill verkligen bara gråta när jag tänker på att det är dags för skola nu. Men det som är fint är att det ständigt händer nya saker och att kunskapen växer...! Jag hoppas vår soligaste solstråle får behålla sin positivitet.
En massa prutt, leds på allt och inget och känner mig som världens skrutt och sopa. Fet, ful, otrevlig och sämst. Det är jag det. Ja eller inte, det bara känns så just nu. Jävla skit helt enkelt. Nåja det blåser snart nya vindar *hoppas jag* Karaktären är som bortblåst sedan länge. Mat och godis är gott :) Så trist bara att bildäcket hoppar upp runt midjan och röven. Och exakt just som jag skrev det kom maken med en choklad kula som han la mitt på tangent bordet. Ståndaktig..! jag? Joho då, synd bara att jag redan ätit en pigall. *nöff nöff på er* Trist dag på jobbet idag, en sån där dag då man bara funderar hur jäkla lång en timme kan vara, kändes som en hel evighet. Men solen skiner och man borde vara på topp va..? *Bah det testar vi imorgon va*
Att det är skönt att vara barnfri ett par dagar vet ju alla, men just nu skulle jag säga att det är himmelskt och väldigt efterlängtat. Edvin är hos mormor och Anton är hos pappa sin. så tyst och lugnt här hemma. känns otroligt skönt, fast vi är så trötta att vi inte orkar hitta på en massa. Det är som ett stille stånd i hjärnan, när jag vaknade i morse så kändes det som att jag hade tusen och tusen taggar nerhackade i skallen. Kan nån fatta att vi inte ens orkar laga middag..? The och mackor är väldigt gott och underskattat som middag tycker jag. *flinar* Vi borde nog snart åka iväg på vår bröllops resa, om vi bara kom på *läs jag* vart. Jag är så velig. Rom eller Paris, Paris eller Rom.Jag är som barnen eller rättare sagt barnen blev som mig. Svårt för att göra val. *gahh* Idag så kom vi oss iväg på en liten tur till grannstaden (Piteå) och det var så skönt att se nåt annat och jag fick besöka mina tre favvis affärer. Nu är käre maken på 40 års kalas och jag njuter av att ha huset för mig själv.
Tog en prommis i solen och bara gick och gick. Storspoven fanns i princip på alla ängar och det är så mysigt att höra den. Min absoluta favorit, utan den inga vårkänslor. Härliga vår och härliga värme, hoppas den stannar. Längtar till sommaren, även fast jag ska jobba.
Sprick då för helvete...!! Är sjukt leds på att må skrutt mellan åt och att vara instängd i denna snurrande bubbla av ångest. Ilskan som kommer med det och en frustration som inte är av denna dag. Gaaaaahhh. Det är inte så *bara* att ta sig ur detta sinnes stånd när all ens energi går åt för att bara finnas här och nu. Sen är batterierna slut och på extra reserv. Ungefär som när man desperat vill ladda mobilen men inte hittar laddaren någonstans. Mer än en och två gånger vill man bara be alla goda råd att köras upp där det är mörkt. Satkärringen från helvetet tittar fram och man borde inget annat än att djup andas i en pappers påse.
I går och idag har jag varit hemma från jobbet och det är som det är, jag skulle vilja säga att det är skönt, men jag känner ju inte att det är det. Är lika trött och slut fast jag är hemma. Hjärnan är över kokt. Jag har autopiloten på ofta och över den har man inte riktigt kontroll.
I går fick vi i alla fall veta att Edvins syn nerv har blivit skadad tidigt under graviditeten och det vet ingen varför. Nu vet vi ju varför han ser så dåligt på ena ögat och det var ju skönt att få svar på. Duktigaste killen har ändå lyckats bra med allt han tagit sig för, även om det tagit längre tid för honom än för andra. Synd bara att det tagit så lång tid för att få svar. Finns verkligen inte många undersökningar han inte varit på under åren. Det var egentligen bara *tur* att dom gjorde om röntgen och fick bättre bilder än när han var liten. Eller rur och tur- Duktiga och bra läkare som tänker till och bryr sig. Bara att träna på och träna lite mer så kompenserar den fantastiska hjärnan för det som är fel på bästa sätt.
Oj jo jo vad många evigheter sedan jag varit här inne, lusten har bara inte funnis. Jag har haft viljan att skriva men ändå inte, förstår ni hur jag menar? Livet levs och jag med det, saker händer och jag flyter med åt alla håll och kanter. Till slut bara finns man. När rycker man upp sig? Varför gör man det inte? Vad är det som gör allt platt och plant? När är man sig själv, som man verkligen är. Hur vet man att man går rätt väg? Ja frågorna kan fortsätta i all oändlighet. Man måste väl ibland bara bestämma sig för det som är rätt för dagen, ta det för vad det är och se det fina i det.
Jag snorar och nyser som en galning, inget roligt med det alls. Stannade hemma idag för snoret bara rinner hela tiden. Tänkte att jag skulle fara i morgon, hoppas på det i alla fall. Men om jag är så här snorig så vet jag inte riktigt. Vi får väl se. Världens finaste soliga väder är det ute, nu skulle man verkligen ha fått gå en promenad, jag hann ta en lång en i går innan jag blev attackerad av alla nysningar. Verkligen härligt när solen värmer.
