Ja som sagt så är det sportlov nu hos oss. Och inte innebär det någon skidsemester eller andra roliga sportaktiviteter. Näpp här startas datorn direkt man vaknar och sen är det dagens aktivitet.
Idag var vi tvungna att åka in till BUP för en medicin uppföljning. Eftersom pulsen är fortfarande hög så kommer dom inte att höja mer trots att det behövs. Nä istället är det tal om att han bara ska klara sig med stratteran. Åhh FY FAN säger jag, det är som att lägga sig på marken och låta alla kliva på en. Han kommer bli galet oregelig och jobbig. Jag vet hur det slutar. Och jag vill inte, jag orkar inte, vi orkar inte, ingen orkar. Det som var bra idag var i alla fall att han nu fått remiss till barn för att få en dygnsmätning på blodtrycket och pulsen. Sen en till för huvudvärken. Det behövdes. Två månader till får vi köra med den kombinationen vi har innan hon ville prova ändra medicinen *igen* Jag vet inte vad jag ska säga..? Jag har inga ord just nu, jag bara känner en oändlig trötthet på att behöva hålla på med alla dessa saker och funderingar hela tiden.
När vi skulle iväg så var han stressad och sur, fick för sig att jag hade sagt en annan tid igår, fast jag var noga med exakta tiden, tog cykeln utan lås och tyckte att jag var cp och en jävla idiot som inte fattade att den blir inte stulen, för det vet ju han, tyckte han. Sen lät det mamma, mamma, mamma, mamma, mamma gånger hundra och samma saker ville han diskutera om och om igen. Ja man är inte sitt soliga jag just då, det kan jag säga. Som tur var så hade han surat klart när vi var framme i stan. Ehh bara jag som skulle svänga om mitt humör då och vara trevlig på BUP..! Jättekul verkligen jättekul....? Nä kanske inte riktigt..
Nåja det finns bra dagar och det finns andra dagar, så är det bara.
I går var han med ut och det var en härlig stund för det var nollgradigt i stället för trettio minus. Alla var på gott humör, även om man märker att han nu är tonåring, inte lika kul att åka pulka då ;)
I bland så har man så mycket surr, tjatter och andra olika ljud runt omkring sig att man liksom får kortslutning. I alla fall jag får det ofta. När jag sedan ska prata med folk så tar det tvärstopp, jag finner inga ord. Känns som att man tappat allt man hade i skallen. Sådana dagar hoppar jag i säng fortare än fortast, orkar inte vara vaken bara för att vara det. Då kan det sluta med att jag får ligga vaken en hel natt för att hjärnan är så stressad. Inte alls roligt ju..!
Dagarna går snabbt som vanligt, nu är det dags för sportlov och det innebär ju då en hel del tjatter och knotande då inte galoscherna passar herrn. Det sköna i kråksången är ju att han får sovmorgon flera dagar och då vaknar upp på lite bättre humör oftast, om han inte vaknar upp på skrik och retsidan. Vilket man själv ibland gör. Hoppas på att lovet ger lite välbehövlig ny energi till skolan sedan. Han är inte glad att behöva gå dit alls.
I dag snöar det och är grått ute *så trist*
Om det går bra för mig med is lykta nr 2..! Anton ska ha den till skolan imorgon. Den förra jag provade göra frös rakt igenom så det blev bara en grön isklump tyvärr. För kallt med -30 tydligen. Nu vaktar jag den så jag hinner knacka hål på den och vattnet rinner ut. *hoppas jag*
Har skickat iväg lillskrutten Edvin till dagis, i dag hoppade han snabbt in i Taxin eftersom han hade bråttom till dagis för han var pirrig i magen då han ska följa med en KOMPIS hem idag när dom slutar. Så glad och nöjd kille.
Anton är nöjd han med för snart är det dags för sportlov ;) Alltid härligt med ledighet tycker ju han. Mina öron fasar lite för det tyvärr. Ständigt denna dunkande musik från hans rum och det evinnerliga ljudet när han spelar bilspel. *gaaahh* Nåja det blir till att plugga teori till disco. *skrattar*
Nä om man skulle se till att Anton kommer sig iväg han med, han hade visst lovat att vara med på gymnastiken idag. Om han var med på hela lektionen så skulle han få åka och bada i morgon. Så hade dom gjort upp i skolan i måndags. Få se om det går vägen....?!!
Ja i morse så körde dom igång på BUP med Anton. Lite smått stressad kände jag mig och mådde lite illa när vi for. Men det gick så pass bra att jag fick sitta i väntrummet och han gick in själv. Jobbade på bra så han fick gå hem en timme tidigare tom. Vilken lättnad. Hoppas hoppas hoppas han är lika lugn dom andra gångerna med.
Tänk vilken skillnad mot för när han var sju. Då var han helgalen och skrek och tjorvade. Låg kring golven och ville knappast jobba med testerna. Men i och för sig så gör ju medicinerna sitt. Är nog den största faktorn tror jag. Längtar till det är över gör jag i alla fall. Vi flänger och far med barnen hela tiden på än det ena och än det andra. Läkarbesök, tandläkarbesök och möten så nu borde det bli paus snart så vi får andas en tag.
Jag hinner inte med mig själ känns det som. Landar hårt i soffan om kvällarna och känner att kroppen skriker och sätter på larmet. Djup andas tack...!
Det går mot ljusare tider ute, märker ni det...? Jag tycker det gör stor skillnad för välbefinnandet.. Man blir gladare och känner att man längtar efter våren..
För Anton som fyller 13 år...!
Tiden flyger fram när man ser bakåt, ser man framåt så kan det ibland kännas som att det står still. Men det är mest för att det är jobbiga perioder då tror jag.
Jag tog ett beslut häromdagen och satte tillbaka stratteran på kvällen till honom, vi orkade bara inte med att ha det på sånt vis. Och Anton mådde inte heller bra av att vara på det viset som han blev. Han är en kille som kräver mycket medicin och jag fattar inte att dom rör i det när det gång på gång blir dåligt, när jag var där sist så bad dom att vi skulle prova ha honom utan medicin på helgerna. Öhhh jo visst om han får bo hos er då sa jag. Aldrig att jag provar. Nej tack jag vet vad det innebär, och en sån upplevelse vill jag inte vara med om.
Tack snälla allihopa för era kommentarer ska svara er lite senare. Ni är bäst.
