Så här sitter jag igen då... Eller...?

Nja det är dåligt med bloggandet känner jag. Sätter mig och tänker massor jag ska skriva ner men det stannar vid tanken. Inte så konstigt egentligen, jag har tusen tankar fast på allt möjligt så dom är svåra att få fatt i. Edvin är fortfarande hemma från dagis med snuva och hosta. Anton är ledig från skolan. I helgen har vi varit på tre kalas och nu känns det i kroppen. Jag är SÅ TRÖTT....! Går på reserven känns det som. Nu får dom gärna vara tillbaka på dagis och skola. Lite tystnad och lite JAG så jag kan sortera upp tankarna och allt annat som måste göras. Läsa massor av teori, fixa saker till bröllopet. Gaahhh listan kan göras lååång.
Nåja det är ju en del saker som faktiskt är rätt roliga att fixa så det kommer bli bra tror jag. Fast jag trodde inte att det skulle kännas övermäktigt att få ihop ett bröllop.. Shit vad mycket som ska göras och kommas ihåg.

Idag har jag tvättat städat och det gick som en dans efter jag pluggat in hörlurarna till min tjejigt rosa ipod. Stängde ut världen en stund och fick lite energi.. *L*

Ny dag, tidig morgon..!

Stora hjärtat har åkt till Stockholm tidigt i morse, kommer hem i morgon. Edvin och jag låg kvar i sängen en liten stund innan vi var tvungna att kliva upp för han började hosta så mycket att han kräktes upp massor av tjockt slem. Han blir så olycklig när hostan slår till. Hoppas jag får i honom lite hostmedicin under dagen.
Anton har precis klivit in i duschen *kors i taket* Han skrek inte och gormade ingenting alls. Undrade bara om han måste...? VA...! Man tror inte att det är sant. Nåväl man ska njuta av den stunden så det gör jag då.. *njut*

Nu ska jag kolla att han är klar och så ska han iväg till skolan på en liten stund. och sen så är det bara ladda dagens första tvättmaskin.

Hej svejs igen...!

Dagarna kommer och dagarna går, allt händer i rasande fart känns det som. Hos läkaren gick det bara fint, fick en ny medicin utskriven som ska hålla jämt under dygnets alla timmar. Han hoppades att jag skulle komma att må bättre av det. Så det hoppas jag också då.
BUP mötet var också rätt bra. det blir en ny utredning på Anton för läkaren tycker att det finns vissa saker som tyder på att dom autistiska dragen blivit mycket större. Så det ska bli skönt när det är igång. Jag har velat detta länge nu. Så ÄNTLIGEN säger jag. Men lite nervöst känns det i alla fall.
I eftermiddag så åkte han iväg till sin pappa och det har varit väldigt tyst ikväll, inga bilspels ljud från hans rum. Bara passa på att vila öronen. Fast då har vi ju lill skrutten Edvin som surra sju stugor fulla.

Bara så där..!

Kommer jag på mig själv med att jag INTE orkat öppna bloggsidan på länge. Väldigt konstigt för att vara jag. Jag som älskar att följa allt som händer hos er allihopa där ute. Det har bara inte funnits minsta lilla gnutta till energi i kroppen. Jag har mått illa, haft ont i huvudet, får jätte ont när jag sitter vid datorn. Haft mycket mera ångest och så trött så det är jobbigt bara. På onsdag ska jag till läkaren dock för jag vill verkligen inte gå omkring och känna så här. Troligtvis så är det bara att ställa in medicinen lite. Den som reglerar och drar ner pulsen. Jag hoppas på det i alla fall. Känner mig riktigt glad kortare stunder under dagarna i alla fall och det är ju positivt.
Synd bara att det inte kan hålla i sig.
Helgen har varit en bra helg för Anton i alla fall. Glad och lycklig för att få vara ledig lite. Han sa i fredags - Skolan tar kål på mig....!
Jag funderar fortfarande hur det kommer gå till hösten..? Kommer han klara att gå över till årskurs sju.....? Det är den stora frågan det..
Nåja det visar sig. I morgon är det möte på BUP. Få se vad det ger..
Hej på er alla fina människor.

Inte haft lust bara....!

Nä lusten tryter verkligen just nu, en viss herre i huset har börjat ha världens utbrott igen. Gapar, skriker, kastar saker, smäller i dörrar, sätter sönder saker han kommer över bara för ATT..! Så leds att jag blir galen snart. Låter illa med munnen och det är verkligen INTE snälla saker som kommer. Det är döden hit och dit och det är hotelser om allt möjligt. Nä nog har man haft det lugnt under lovet, det kan jag säga. Nu är monstret tillbaka. Känns som att det har varit på semester.

Det är ju tyvärr så att lillebror i huset inte alls mår bra när det blir så här, det är så synd att det ska måsta vara på det viset. Han är så söt, försöker säga små råd åt Anton, tex att om du är snäll så blir det bra och att om han slutar vara arg så blir vi glada igen osv. Det tråkiga är ju att Anton blir så jäkla galen och skriker så mycket onödigt och osant. Tex om man tar honom i armen för att han ska hejda sig, så gapar han att man nyps, slåss eller annat som man inte gör. Och det känner jag är inte acceptabelt på några sätt eller vis. Men så har han alltid gjort, så jobbigt psykiskt och man vill knappt ta i honom alls.

Nåja nu ska jag försöka få iväg honom till slöjden som han förövrigt HATAR att gå till nu för tiden. *suckar* Förut älskade han att göra fina saker att ta hem till oss.

Tutar och kör......!

Ja vardagen är igång igen nu. Rätt in i verklighetens alla funderingar och huvudbry.
Följde Anton till skolan igår som jag hade lovat, tunga suckar och långsamma steg. Måste jag..? Undrade han. Självklart blev ju mitt svar som vanligt. Men inom mig så lät det annorlunda. Man funderar ju på hur det känns med *vanliga barns ovilja* till skolan. Inte tror jag dom slänger igen dörrar och skriker och svär, kastar grejer och sig själv på golvet. Säger att dom inte vill leva mer osv osv. Men kanske dom gör det..! Jag vet inte...?

I alla fall så kom vi till skolan och han ville inte gärna gå in i klassrummet, men jag tog täten och peppar peppar han kom efter. Svarade dock inte gärna på tilltal under den tiden jag var där. Nickade och skakade på huvudet bara när läraren frågade honom nåt. Han satt och *plockade* i sina händer. Som han gör när han blir stressad, ledsen eller obekväm. Ibland ser hans händer rent hemska ut.
Han kom igång med lite jobb innan jag gick, men nog var det motigt. Jag gick när rasten började.
Funderade under dagen hur han hade det, men det hade varit bra. Han ringde efter skolan och var själaglad att han skulle få gå med hem till en kille i klassen.
Så härligt underbart att han fick vara med för en gångs skull.
Mamma hjärtat ler då. Tänk om det alltid kunde få vara så.

I dag har dom språkval på högstadieskolan så han var mega stressad och ville inte alls gå dit, men trots sura miner och hårda ord så gick han till sist. Men ni skulle ha sett vilka tunga och långsamma steg han hade.

Hoppas resterande dag blir en bra dag för honom.

Kvälls harmoni eller.....??

Har just badat klart bägge barnen, blir allt för lätt ett herrans liv. *pust*
Anton vill först inte.. *arg o sur* Men sedan så frågade Edvin så snällt om han ville bada med honom.. Hör och häpna...! Det ville han. Gick bra en stund sedan blev det lite för mycket bus. Och jag var liiite delaktig där faktiskt ;) Sprutade vatten på dem.. Man får skylla sig själv då om det blir livat i holken.
Anton absolut HATAR att bli smörjd med salvorna för exemen så det var rätt högljudda protester och klagovisor där.Tyvärr så är det ju ett måste för han har såna hemska sår och exem nu på vintern. Men nu är det gjort och kvälls lugnet har infunnit sig. *härligt* Bara mamma i huset som ska landa lite efter allt tjoande.