Snart..!

Kommer Edvin och Hans hem. Lillskrutten är hos tandläkaren. Han är ju så rädd att gå dit att det är hemskt. Grinar och oroar sig så fort man bara nämner ordet tandläkare. *stackarn* I dag blev det pappas tur att följa med honom. Men jag känner mig pirrig och nervig ändå fast jag är här hemma. Hoppas dom kommer snart.
I dag blåser det ute och är mulet och trist, stänker lite regn då och då.

Föräldra mötet i går gick bara bra, mest bara tråkig information, som det brukar vara. Trevliga och glada föräldrar (dom som var där) Dock mycket piggare och mer energiska än oss. Märktes att deras väg troligen inte varit likadan som våran.

Det gick av bara farten...!

På arbetsförmedlingen alltså ;) Snabbt, smidigt och bra. Börjar arbetsträna den 14 september. Äntligen så får vi se hur det kommer fixa sig. Det ska bli skoj att komma sig ut och göra nytta utanför hemmet.

Innan Hans hämtade mig så gick jag in på röda korset och kikade, men jag hamnade i telefon så jag glömde bort att titta mig omkring. Det var tre personer där som stod och pratade om priserna på lamporna. En gubben pratade jättehögt så då sa ena tanten till honom att prata lägre. Varför det gastade han..? Jag vill prata högt sa han, och så sa han att det är bara människor som ljuger som pratar tyst. Andra tanten sa , DÅ tycker jag att du ska börja prata tyst..!

:) :) :) :) Det var lite kul tyckte jag.

Nu ska vi snart iväg på föräldra möte på Antons nya skola, spännande att se vad det är för andra människor där. Men lite konstigt att det bara kommer vara nya ansikten. Man är liksom van alla de andra från kläppenskolans tid. Anton och dom andra hade bakat till detta möte förra veckan, så han har skvallrat vad vi får för fika.

Vi matas med skit...!

Hela tiden från alla medier. ena stunden så känner du att du är toppen och duger som du är,livet känns lätt. öppna då bara tidningen eller sätt på tv,n så spricker bubblan med en jäkla smäll rätt över käften på dig. Fy fan hur folk håller på. Så otroligt märkligt *not* att en stor procent av alla människor i världen inte tycker om sig själva. Att intala sig själv att du blir lyckligare av att göra om dig. Finns inte en chans. Börja inifrån i stället. Jag ser ingen skillnad i lycka på ett barn som har Reima eller dyra märkeskläder jämfört med ett barn som har kläder från H-M. Det är bara vi vuxna som lär dem att känna sig MERA värda för att dom har det. Men i slutänden så finns det nog ingen som är riktigt lycklig av att ha fått allt dom pekat på. Mixa, blanda våga vara som den man är och stå för det man tycker om. Det är en bra början tror jag. Det finns inga mallar på vad det perfekta livet är eller innehåller, finns inga perfekta barn eller perfekta föräldrar heller för den delen. Man gör sitt bästa och hoppas på det bästa utefter det.

Och iväg for dom allihopa...!

En härligt ljudlig morgon då Anton var arg och stressad för att dom skulle ha fotografering nu på morgonen. Läraren ringde igår efter att han kommit hem och informerade det, så det blev ju helt fel i hans värld. Han blev så sur och dundrade på om varför dom inte sagt det tidigare osv, osv. Nåja nu är han iväg och allt blir nog bra när det är över.
Jag ska åka in till stan för jag har möte på arbetsförmedlingen senare i dag. Hade tänkt lägga mig och vila en stund då alla farit men jag blev ju pigg när Anton var så sur och grinig. Edvin har sovit för andra natten i rad i våran säng och han är ju mysig när han ska hålla om en. Fast det blir så otroligt svårt att SOVA. Små händer som håller runt halsen eller boxas kring ansiktet hör kanske inte till det vanliga när man lagt sig på kudden. Men gosig är han.
Blev ingen mer snuva för honom än så länge *håller tummarna* bara lite nästäppa.
Nä nu är det dags för lite frukost tror jag, magen säger så i alla fall.

Ibland..!

Tar det längre tid innan det blir bättre. Helt ur gängorna, kan inte sova om kvällarna. Hjärnan kokar och jag tror varje natt att nu är det nära en stroke eller hjärnblödning. Man somnar ju inte precis godare av det kan jag ju säga. Nåt som inte är som det ska i kroppen, stressad till tusen och har en nervös pirr känsla hela tiden i bröstet. Humöret åker upp och ner hela tiden. Bläääääää. Fast mest är jag trött och förbannad faktiskt. Nåja det vänder nog snart.

Dagarna går och skolan går bra för Anton. *hurra, hurra* Vilken evig tur, jag hade inte pallat med en massa tjaffs med skola och lärare som inte förstår eller kan.

Hoppas vi kan åka och handla utan barn idag, så skönt vore det om man kunde tänka klart utan en absolut älskad liten surrkuse, känns att vi har levt tight på varandra hela sommaren.
Dom är så snälla och det är helt i sin ordning att ha dem med på allt, jag är van. Däremot får jag lite panik när vi aldrig har ensamtid utan dem.

Grinig dag..!

Jag är leds och trött och på ett jäkla konstigt humör. Irriterad och på hugget känner jag. Stör mig på en massa saker och människor. Nåja det går säker över snart. Humörsvängningar hit och dit är man ju van vid det här laget. Annars så har helgen gått undan av bara farten.

Hemma..!

Är det tyst idag. Alla har farit. Gick utan minsta lilla gnäll eller gnissel. Alla var på bra humör och Edvin såklart överlycklig att pappa var hemma igen.

En tomhet efter en liten vän. Finaste SAM..! Vad vi kommer att sakna dig.

Fina svärfar och svärmor som gett dig ett sånt bra liv med massor, massor av kärlek, bus och godis..