Ibland.....!

Är man bara trött, trött så in i märgen. Finns inget att ta sig för, ingen energi, ingen gnista. Batteriet är tomt tomt tomt......!
Ibland är det bara så det är, alla har väl sådana dagar. Tur man vet att det kommer piggare stunder, annars skulle det ju vara för sorgligt. Man skulle ha nån dunder vitamin som gör en pigg o gla varje da....! *hehehe*
Nä jag ska nog inta soffan resten av kvällen för jag gäspar bara. Lite tv gör nog susen för trötta ögon, då kan man ju alltid ta sig en lur innan det är dags för natt.

Gråt och tandagnissel...!

Edvin har varit till tand läkaren i dag och det uppskattades inte så mycket. Han var skit rädd och panikslagen. Usch vad svettig man blev. Men efteråt så blev han ju på topp humör igen och en tidning valdes på ica innan vi åkte hemåt. *goungen*
Går bra för Anton att ta sig upp på morgonen och göra sig klar till taxin, äter till och med frukost *kors i taket* I går kom han hem med en påse muffins som dom hade bakat. Vi åkte in till stan för att äta på Dagobert, och när vi kom hem igen med bussen så bjöd Anton Edvin på en glass från lill affären. Han hade 70 egna kr. När vi kom hem så tappade Edvin den lilla biten som var kvar och då blev han ju såklart ledsen. Anton tänkte cykla och köpa en ny, men jag sa NEJ. Det var ju så lite så han hade ju ätit massor ändå. På kvällen var Anton ute och cyklade och när han kom in sedan så hade han varit och köpt chips och klubbor åt Edvin plus en lakrisal till mig. Han var så lycklig över sina köp. Hmmm det sägs att barn med ADHD inte har sympati för andra, men det kan jag tala om att dom har. Massor till och med. I alla fall så har Anton det och har alltid haft det. *go skrutten*

Ett eller två.....?

Som vanligt så går dagarna sin gilla gång. Gårdagen var en super dag för Anton, så nöjd när han kom hem från skolan. Och så stor. Bara så där. Eller inte *bara så där* Det var nog extra mycket för att han var så glad och lycklig. Han hade pratat med andra elever och varit lite mer med en av dom, nu åkte han precis iväg med taxin och det känns väl som att man håller tummarna för att denna dag blir lika bra. Dock är jag realist och *vet* ju att nu är det *smekmånads fas* och att det kommer komma sämre dagar. Men man kan ju bli förvånad. Detta kan ju vara bättre än bäst. Här dömer ju ingen för ingen känner honom och ingen vet vad som har varit. Ingen ljuger och hittar på (hoppas jag) Måste ju vara en härlig känsla för honom, att kunna slappna av och vara sig själv, om han nu känner igen just den känslan, annars får han väl lära sig det nu :) Vi håller tummar och tår att det ska få vara lugnt ett lååångt tag.

Ensammen eller vara två, vilket väljer du...?

Lördag hela dagen...!

Ja det är en ovanligt slö dag, har inte gjort så jätte mycket egentligen. Regnet kommer och går, inte så många droppar som faller men man blir inte så sugen på att vara ute ändå. Edvin och jag har tvättat favorit gosse djuren i tvättmaskinen så jag måste ta och torka dem så han kan sova i natt ;)















Sen har vi bara varit en liten sväng till Biltema för att köp nåt grejs till Antons BMX. Fikat och sett lite på tv. Lugnt i huset alla är på var sitt håll. *skönt*

Lite grått och stort...!

Ja det var första intrycket av skolan. Mitt alltså..! Vad Anton tyckte vet jag inte riktigt, han hade så många olika ansiktsuttryck att det var svårt att tyda dem. allt från pirrig, förväntansfull, förvånad, besviken, lugn, glad, lättad och ogillande. Den sista för att dom hade mycket gymnastik. Men jag tror att han kommer tycka om den med efter ett tag. Han måste ju vänja om sig, inte alltid vara beredd på att vägra allt. Och framför allt att förstå att livet kan bli så mycket lättare och roligare om man bara tar till sig den hjälp man får. Men fatta att jag har så svårt att greppa att han redan börjar sjuan. *skrattar* Tiden går verkligen undan.

En slö onyttig lunch hamnade i våra magar innan Hans skjutsade hem oss när han skulle tillbaka till jobbet. Efter det har jag mest pysslat med allt möjligt hemma som disk, tvätt mm. Vardags sysslor helt enkelt. Nu väntar jag bara på att mina muffins ska svalna så jag kan spritsa på glasyren. Sen har jag fått en hel del av denna regniga dag att gå.

Hualigen...!

Vad man är trött, regnet det bara öser ner därute och magen kurrar högt. *skrattar* Men jag fastnade vid datorn nu när stor och lill hjärtat for till jobb och dagis. Jag saknar solen och värmen. Nog för att det är mer än mys när det skymmer och jag får tända lite ljus här hemma. När Edvin till sist somnat och det är alldeles tyst hemma, det är härligt det. Idag kommer Anton hem efter två nätter hos sin pappa, sommarlovets sista dagar vill han nog gärna dra ut på. I morgon ska vi och hälsa på i den nya skolan. Det ser vi fram emot. Kanske mest jag då, men jag tror nog att Anton tycker att det ska bli skönt att ha varit dit innan det är dags att börja på allvar.
Finaste fröken A ringde i går kväll och det var fint att höra hennes röst igen. Man är ju liksom van efter nästan daglig kontakt sedan vårterminen i tvåan. Hon booostade mamma hjärtat lite och det var välbehövligt kände jag :)

Nä nu måste jag nog äta lite i alla fall för magen börjar morra högre och högre.
Ha en bra dag allihopa.

( här var vi på *stenön* utanför Småskär och jag hade alla fickor så fulla med sten att jag knappt orkade gå ner med dem till båten )

Tillbaka...!

Vardag, rutiner, jäkt, stress och en himla massa annat..! Skolan börjar snart, nya äventyr för Anton. Hoppas verkligen att det kommer bli bra. Förhoppningar finns men som vanligt så även en viss oro och en hel uppsjö med funderingar. Min hjärna är helt fylld just nu och jag kan inte somna om kvällarna. Liggen vaken och vrider och vänder på mig, timme ut och timme in. Natten till idag så blev jag hysteriskt arg på Hans som andades för högt och snarkade timmer stockar. Skrek till varje gång han lät. Under sommaren har det varit ganska bra med sovandet och ångesten, men nu är det alltså tillbaka allt igen. Jag blir så trött på att ha det så här. Ska det aldrig gå över. Man tappar gnistan totalt och orken och all glädje. Märker att JAG tynar bort på nåt vis. Är absolut inte samma människa som tidigare.
Mycket mera bitter och misstänksam. Är väldigt trött på att hela tiden få förhoppningar och önskningar grusade eller trampade på. Finns alltid *den eviga realisten* som pyser hål på nåt. Ibland vill man bara få drömma. Har nog alltid varit en drömmare och funderare, jag tar mig liksom fram på det viset. Ser ett litet ljus och hoppas på att det ska leda framåt. Men när spiralen bara leder neråt ellet bakåt så ger man på något sätt upp till slut. Man glider omkring och kan inte greppa tag i nåt som håller en uppe.

Ändå finns det glädje och lycka, så det är inte det att jag inte tycker om eller älskar mitt liv. Måste bara hitta det där speciella som gör att allt det tunga och trista flyr. Måste på något sätt göra upp med det förflutna och det som gör att jag låter folk trampa på mig. Och det som gör att jag inte känner mig vuxen och lika värd alla andra.

Nä vad trist det här blev då...! Blähäääää

Har i alla fall haft en fin fin fiiiin sommar; massor av sol och värme.