Hemma...!!

Ja nu är vi då hemma igen efter semestern till Bahia Feliz Gran Canaria. Härligt men så redo för en sån strapats var jag kanske inte. Jag hatar verkligen att flyga, får sån dödsångest att det är rent plågsamt. Inte alls roligt någonstans att sitta och hålla tummarna i nästan sju timmar. Verkligen SÅ fantastiskt skönt att vara hemma igen. Barnen klarade flygningen med bravur måste jag säga. Hur duktiga som helst, särskilt Anton som jag trodde skulle flippa ur helt och hållet. Men icke sa nicke.Han till och med visste exakt varför nedslaget på landningen blev som det blev... Alla fakta rakt av. Det ni :)

Nu lunkar livet vidare här hemma, jobb och skola. Faktiskt så var det en väldigt glad Anton som klev upp och for med taxin i morse. Han har längtat till skolan??? Hör och häpna!!!!!!!! Livet rullar på för honom och jag vet inte vilka val som kommer göras framöver med gymnasiet. Det finns liksom inte så många val eftersom det känns lite väl oöverstigligt att läsa om allt från sjuan och uppåt. Det är så jäkla orättvist att det blivit så här. Varför ska man tvingas in i särskola för att man blivit fel behandlad från dagis, skola och framför allt från BUP måste jag säga. All fokus har bara varit på medicinering och inte på hur livet går annars. Den spärren jag tjatat om i alla år, den som låser allt. Varför har ingen hjälpt till med att lösa det. Det är så märkligt att folk sitter och lyfter löner som så kallade experter när dom inte "expertar" någonting alls. Inte  i alla fall för oss. I stället får Anton lida genom att begränsas i sina livsval. Fy fan säger jag bara. att prata och lova saker, det är människor bra på. Men att verkligen göra nåt, det verkar svårare. Om dom ändå verkligen lyssnat på mig från första början, då hade vi kanske inte behövt vara här nu. Anton är så otroligt smart och skärpt att han hade kunnat glänsa i skolan. *LÄTT*  Men får man aldrig komma till sin rätt eller få det man behöver så är det inte så lätt. Men att han inte hör hemma på särskola är alla rörande överens om, även om vissa beslutsfattare inte kan se bortom sina egna skrivbord och inse att dom gjort fel, istället för att stoppa huvudet under armen.....

Ibland ser jag gamla elever som han gått med och jag kan känna en viss sorg att han inte har samma chanser i livet som dem och att han är så utanför allt, men jag kan också vända det. Han far inte omkring som ett jehu och gör skitsaker, eller beter sig på ett sätt som man bara gör när man vill verka vara nåt man inte är. Jag ser dom tjuvröka och söndra saker. Leva rövare och allmänt störa andra.. Då kommer alla dessa föräldra ansikten fram som alltid hävdat att deras barn är såna änglar....!!  Jojjo!!!
Man ska inte kasta sten på andra. Tänk så många gånger vi fått skit för saker som inte gjorts. 
Jag hoppas verkligen att han får sin chans i livet och kan gå förbi alla dessa med huvudet högt.
Jag hoppas han kommer att ha lättare att glömma och förlåta än vad jag har.

Fröknäcke :)

Ja eftersom ryggen inte klarar att stå och baka så svängde jag ihop lite frön och fiberhusk och hoppas på att det blir bra detta knäcke. Jag hade slut mandelmjöl nämligen så det blev ett ägg och fyra matskedar fiberhusk, Jag är så leds på att inte få äta någon bröd som är gott (skit gluten) Men men vill man inte vara dubbelvikt av magont så får man hålla sig från det. Tur då att fröknäcke är goooooott. 

Regn väder...!

Det regnar och blåser ute idag. Vet ni?? Det passar mig bra, har ingen lust med sol eller vackert väder idag. Ibland är det bara så skönt att vädret är dåligt. Man kan skrota på och bara vara. Härligt helt enkelt. Men inte alla dar :)

Gjort lite viktig saker på nätet och fått bort det så det inte ligger kvar som en surdeg. Annars så knogar jag på med att hålla mig flytande.
Nog så tungt ibland, men en dag så är det nog lättare igen.
Snart hoppas jag. 

Bra eller dåligt...!

Ja efter en dålig dag kommer en bra och efter en bra kommer en dålig. Upp och ner och ner och upp. Känns som att man åker karusell. Jag är inte mycket för karuseller, lockar fram äckel spyor :(
Men när jag var yngre gick det bättre. Har faktiskt åkt masken med Edvin förra sommaren och den var alldelens lagom :)

Måttligt trött på att må dåligt i alla fall, tycker att det kan vända och gå över så man kan göra saker igen. Och framför allt känna sig stark igen.

Blä dag...!

Ja jag har verkligen inte världens bästa dag idag, trött, grinig och lätt retlig som tusan. Kom på mig själv att skälla på en dammråtta på golvet. Varför liksom..? 

Ser suddigt och dubbelt så inte läge för att läsa eller titta på tv. Här blir inlägget inte så långt och det tar evigheter att skriva eftersom jag måste kolla skärmen tusen gånger..
Blääääää för värk och bläää för att inte allt blir bra i samma stund som jag vill det.. Och blää för en skruttig rygg......
Ja då var dagens klagan över för denna gång..
I morgon är det dax för sjukgymnasten att säga sitt och sedan på söndag är det röntgen. Wiiihooo...... eller???

Muntergök???

Nä så muntert är det inte här idag, var upp med Hans och barnen på morgonen, la mig och vilade efteråt och klockan tio hade jag oerhört svårt att ta mig upp, hade jag inte pallrat mig upp i alla fall så hade jag legat ännu. Det känns som att någon har slagit mig med en gummilkubba i skallen och kroppen värker och vill ingenting. Frustrerande är bara förnamnet. Så trist att det ska vara så här. Pigg vill jag vara.. NU NU NU!!!!!
Måste ta tag i barnens skolfoto beställningar idag också, för det börjar vara hög tid, har bara skjutit fram det hela tiden. Antons är ju enkelt, det är Edvins som blir svårare för han är så fin på alla bilderna. Dom knäpps i olika poser och med olika bakgrundsfärger. Nu är det bara välja och så får det vara bra med det :)

Men nu orkar mina ögon inte sitta vid datorn mer, alla bokstäver hoppar hit och dit. Så nu stänger jag av brumm burken Hej svejs..!

Tre dagar..!

Ja tre dagar jobbade jag och redan på tisdagen kände jag att kroppen inte ville. Mådde så knasigt och det brände liksom i skinnet över hela kroppen. Läkar besök igår. Svullen vid femte kotan och fortfarande kraftig inflamation hela vägen från nacken och ner. Var han än tog så pep jag för att det gjorde ont. Blir en röntgen på ryggen för att titta så det inte är nåt som hänt, så det inte missas någonting. En rejäl kortison kur, sjukskrivning och massa värktabletter.  

Så trist och jag förbannade mig själv som inte lyssnat på kroppens signaler förrän det var för sent. Fy skruttan vad man är dum.
VARFÖR kollade jag inte om jag var bra innan jag gick tillbaka till jobbet, men bara för att jag kunde röra mig bra (lite stel bara) så trodde jag att det var bättre.. Men det var det ju inte alls det, långt ifrån bra tydligen.

Jajja livet går vidare och jag har ju i alla fall fått världens finaste lilla systerson i dagarna och det är ju sååååå gosigt :)
Bara han får åka hem från BB och man får snosa på honom..